Vem är du?

– Jag heter Amanda Sonesson och studerar just nu en master vid University of Glasgow.

Var har du varit på praktik?

– Jag praktiserade fem månader på en ungdomsorganisation i Osj, Kirgizistan, under 2017 med fokus på demokratisering och kvinnors rättigheter, fred och säkerhet.

Kirgizistan, officiellt Republiken Kirgizistan, är ett land i Centralasien. Det kustlösa och kuperade landet gränsar till Kazakstan, Kina, Tadzjikistan och Uzbekistan. Huvudstad är Bisjkek. Området införlivades med Tsarryssland 1867 och kom sedan före självständigheten 1991 att vara en delrepublik i Sovjetunionen.

Osj är den näst största staden i Kirgizistan och ligger i en region som är etniskt delad. Det är ett traditionellt samhälle som på grund av strikta ålders- och könshierarkier påverkar ungdomar och speciellt unga kvinnors liv.

Ungdomsorganisationen heter Novi Ritm som betyder ny rytm och i det här fallet nya samhällsrytmer. Den har byggts upp med hjälp av Centralasiengrupperna, en svensk organisation som jobbar för att främja ett aktivt och demokratiskt civilsamhälle i Kirgizistan och Centralasien.

– Novi Ritm fungerar bland annat som ett aktivitetshus för ungdomar. De kan komma dit och hänga med kompisar och bilda samhällsrelaterade diskussionsgrupper. När jag var där fanns det till exempel en tjejgrupp som diskuterade sexualitet och feminism och en filmklubb, i vilken man tittade på engelska filmer för att lära sig språket bättre, men också för att diskutera filmens budskap. De som kom till aktivitetshuset var mellan 14 och 23 år och de som arbetade där var också unga, cirka 20 år.

Varför valde du att göra din praktik där?

– Jag visste inte så mycket om rysk historia och det väckte en del frågor hos mig. Varför kände jag till så lite om grannlandet och det jag visste hade en negativ klang? Det ville jag veta mer om. Jag kompletterade mina kandidatstudier i ekonomisk historia med bland annat kvällskurser i rysk historia och i det ryska språket. Om jag skulle förstå Ryssland så behövde jag förstå hela den postsovjetiska regionen och där ingår Centralasien. Efter min kandidat så gjorde jag praktik jag på Utrikesdepartementet och det var då, genom Centralasiengrupperna, som jag sökte praktiken i Osj och till Novi Ritm.

– Det passade bra att praktiktjänsten var inriktad på unga kvinnors rättigheter eftersom jag under lång tid engagerat mig i en svensk tjejjour och arbetat aktivt med målgruppen och med frågor som dessutom berör mig själv i egenskap av kvinna.

Hur upplevde du din praktik?

– Det blev en ögonöppnare på många sätt. Jag tar inte längre mina privilegier som studier, bidrag, stipendier för givet. Jag blev mer självkritisk, det är lätt att komma som ung svensk välutbildad tjej och tycka att jag kan bidra med något som jag tar för givet kommer att fungera. Men det kanske inte finns rätt förutsättningar. Jag träffade 15-åriga tjejer som lever efter helt andra samhällsstrukturer men som vågar stå upp för sina åsikter fastän de vet att de får betala ett högt pris för det. De vill se en förändring. Det imponerade stort på mig.

Vad har du haft för nytta av praktiken?

– Efter min praktik påbörjade jag en masterutbildning vid University of Glasgow. Jag studerar Ryssland och Centralasien med fokus på politik och samhälle.

– Det här året har jag rest runt till olika grund- och gymnasieskolor och berättat om Centralasien och Kirgizistan, om min praktik och om internationellt utvecklingsarbete. Jag har också pratat om kvinnors rättigheter och genusfrågor generellt. Sammanlagt har det blivit femton föreläsningar. Det har varit mycket intressant att få veta hur svenska ungdomar ser på genusfrågor. På vissa ställen blev det intressanta diskussioner.

– Tillsammans med andra mastersstudenter har jag nyligen startat en mediaoutlet. Vi skriver artiklar om hela den postsovjetiska regionen. Vårt syfte är utbildande; vi vill att fler ska förstå och intressera sig för de forna socialiststaterna.