Avsnitt 1.

Annelie Nordell Umegård och Ida Olofsson i studionEtt avsnitt om hur man kan jobba med lärande för hållbar utveckling i svenskämnet.
 
Thomas Nordell, regionansvarig för Den globala skolan, samtalar med Ida Olofsson, lärare och poet och Annelie Nordell Umegård, lärare.

 

Hej! Och välkommen till LHU-podden. En ny podd om olika perspektiv på lärande för hållbar utveckling.

Jag heter Thomas Nordell och arbetar som regionansvarig för Den globala skolan. Jag jobbar också som samhällskunskapslärare på gymnasiet där jag har ett försteläraruppdrag i hållbar utveckling.

Idag ska vi prata om hur man kan jobba med hållbar utveckling i ämnet svenska. Du som lyssnar kommer att få så väl didaktiska tips som tips på material.

Vi kommer att prata om varför, hur, mål, agens, normer, globala perspektiv och vikten av andras röster.

Två gäster finns med här i studion idag. Den ena är poeten och gymnasieläraren Ida Olofsson och den andra är gymnasieläraren Annelie Nordell Umegård. Vi börjar med en kort presentation av Ida.

Ida:

Jag heter Ida Olofsson, är 30 år gammal, jag kommer ursprungligen från Örnsköldsvik men bor i Umeå. Jag gillar språk såklart, jag är lärare i engelska och spanska, sen gillar jag dans, fika, tycker det är kul med växter.

Sen är jag poet, jag skulle säga att mina favoritteman att skriva om är jobb, framförallt för att bearbeta sånt som inte går så toppenbra på jobbet. Jag tycker om att skriva om vardag och saker som känns, och när det gäller hållbar utveckling så är det ju väldigt mycket som känns.

Thomas:

Annelie

Annelie:

Jag är gymnasielärare i svenska och engelska och jag undervisar tillfälligt också i skrivande och retorik. Jag har ett försteläraruppdrag i svenska, just i år är det inriktat mot akademiskt skrivande.

Och jag bor i Örnsköldsvik. Jag är 48 år. Jag har arbetat som lärare sedan -96  och under alla de 24 åren har jag jobbat på Örnsköldsvik gymnasium och jag jobbar i ett arbetslag nu som har ansvar för ett samhällsvetenskapligt program med inriktningen International Class, en internationell profil.

Jag tycker om att vara med min familj, mina döttrar. Jag tycker om att läsa mycket. Jag är med i en bokklubb. Sen försöker jag ägna mig mycket åt att försöka hur jag ska kunna göra min stora passion för att resa, hållbar. Hur gör man det?

Thomas:

Tack. Vi ska värma upp med fem snabba frågor. Frukt eller grönt?

Ida:

Frukt

Annelie:

Grönt

Thomas:

Det var lätt.

Ida:

Ja. Absolut.

Thomas:

Favoritfrukt?

Ida:

Ja det är ju inte hållbara val – mango, grenadilla, pitaya tycker jag är jättegod, passionsfrukt. Ja det är många.

Thomas:

Ohållbara frukter.

Ida:

Ja.

Thomas:

Och Annelie, inte så mycket frukt?

Annelie:

Nej men mer grönt, absolut.

Thomas:

Bok! Ska ni lyssna på bok eller läsa bok?

Ida:

Läsa, men jag gillar ju bokformatet också.

Annelie:

Ja, nej jag läser helst, men är det en bra uppläsare så är ju det också fantastiskt. Så läsa, men med bra uppläsare – lyssna också.

Thomas:

Poesi eller prosa? Ida du måste ju välja poesi?

Ida:

Ja jag tänker säga som för att skriva absolut poesi, men för att läsa nästan omöjligt att välja.

Annelie:

Ja, nä det är så svårt Men om jag säger poetisk prosa då. Lyrisk prosa.

Thomas:

Noveller eller romaner?

Ida:

Det är också… alltså jag läser fler romaner än noveller men jag föredrar inte den ena över den andra.

Annelie:

Jag är väldigt svag för novellen

- - - 

Thomas:

Jag tänkte fråga vad innebär LHU, alltså lärande för hållbar utveckling, vad innebär det för er? Vi börjar med Ida.

Ida:

Ja alltså det handlar ju såklart väldigt mycket om den ekologiska delen, om miljön men det handlar liksom även om ekonomisk och social hållbar utveckling, om jämställdhet, jämlikhet, resurser hur de används, konsumtion. Sen så tänker jag också inom språkämnen så handlar också väldigt mycket om att elever ska få möjlighet att uttrycka sig, att kunna få testa att uttrycka sig i olika format. Budskap som man vill förmedla, vad man tycker, åsikter drömmar. Ja lite så.

Thomas:

Det är ett stort begrepp.

Ida:

Ja det är ett väldigt stort begrepp. I alla ämnen som eleverna läser gymnasieskolan så kommer man in på hållbar utveckling.

Thomas:

Anneli, vad är hållbar utveckling?

Annelie:

Ja det som Ida nämner det är ju väldigt mycket det det handlar om, eller det är ju det det handlar om. Men jag tänker att det är i skolans värld eleven ska få förståelse för och kunskap om omvärlden och även om sig själv. Samtidigt kunna få redskap för att kunna agera alltså redskap motivation och mod också för att ta ansvar för en hållbar, rättvis värld.

Thomas:

Jag tror vi stannar där med den frågan och går vidare till: Måste vi jobba med det här då? Hur ser det ut med LHU, lärande för hållbar utveckling i styrdokumenten? Annelie?

Annelie:

Ja till exempel finns programmålen. Om vi tar programmålen för det program som jag jobbar på - det samhällsvetenskapliga programmet - så står det uttryckligen att utbildningen ska behandla frågor om bland annat demokrati, kommunikation, etik, genus och miljö. Utbildningen ska även ge eleverna förståelse för hur olika faktorer påverkar möjligheterna att bygga ett hållbart samhälle.

Thomas:

Tydligt.

Annelie:

Ja, väldigt tydligt. Även i svenskämnet finns det indikationer på hållbar utveckling, på lärande för hållbar utveckling, och om vi tittar bara på ämnesbeskrivning för svenska i gymnasiet så står det till exempel att genom språket kan människan uttrycka sin personlighet och med hjälp av skönlitteratur, texter av olika slag, olika typer av medier, lära känna sin omvärld, sina medmänniskor och sig själv. Vilket ju är en förutsättning för en hållbar värld också. Och om vi bara ska titta på syftesbeskrivningen för ämnet svenska så står det att den ska, alltså svenskämnet ska, utmana eleverna till nya tankesätt och ska öppna för nya perspektiv.

Thomas:

Men på vilket sätt kan svenskämnet bidra till arbetet med lärande för hållbar utveckling och vad kan svenskämnet göra?

Annelie:

Ja alltså det som svenskämnet har, liksom alla språkämnen, det är ju att vi har skönlitteraturen, tänker jag. Förutom kommunikation såklart så är det det här med fokus på skönlitteratur. Och det som då arbetet med skönlitteratur kan ge är möjligheten att öva sig i att leva sig in i andra människors liv och erfarenheter och i hur andra människor tänker, känner och lever. De här berättelserna som vi får ta till oss, det är ju sånt som vi människor behöver. Vi behöver ju berättelsen för vi organiserar ju våra erfarenheter i form av berättelser och så gestaltas de där riktigt stora frågorna, de gestaltas ju i starka berättelser och det ger oss en möjlighet att bättre förstå världen och att känna någonting, alltså bli berörda och utveckla helt enkelt vår empatiska förmåga.

Och ja den amerikanska filosofen Martha Nussbaum, hon myntade begreppet narrativ fantasi och jag tänker ofta på det begreppet. Det här att ha en förmåga att kunna byta perspektiv och kunna leva sig in i andras liv och Nussbaum pratar också om den empatiska världsmedborgaren. Alltså den som har ett kritiskt tänkande, som har kunskap om andra och som besitter en sån här narrativ fantasi, ja som har empati alltså. Och jag tänker att det är liksom förutsättningen för en hållbar värld och genom skönlitteraturen kan vi skapa förutsättningar för det. Så jag tycker ju egentligen att skönlitteratur borde ingå i alla ämnen.

Thomas:

Men hur kan man använda poesin till hållbarhetsfrågor Ida? Är den användbar?

Ida:

Absolut. Den är otroligt användbar. Det som jag tycker är allra bäst med att använda just poesi är att som formmässigt kan man uttrycka det man behöver uttrycka hur man vill. Att man inte behöver förhålla sig till… Man kan ju självklart hålla sig till olika satsscheman om man vill det eller med rim och så, men att poesi kan se ut hur som helst. Och sen så just poesin… Alltså jag tycker att det är mycket som bara går att uttrycka i diktform och poesi till exempel. Och att det kan beröra… en dikt kan beröra på ett helt annat sätt än om man läser en novell eller roman eller en serie eller liknande.

Thomas:

Du är ju publicerad Ida, i en antologi.

Ida:

Ja precis, jag har en dikt som är med i en klimatantologi som heter ”Vad håller ni på med?” som innehåller korta och aktuella texter om klimatfrågan. Jag har en dikt där som heter ”Fräsch på insidan”.

Thomas:

Som vi ska få höra.

Ida:

Ja, som jag tänkte läsa.

Du ser lite hängig ut Ida. Har du testat att dricka grön juice?

Det kommer att förändra ditt liv mentalt och fysiskt.

Det ger din kropp den bästa näringen.

Jag är på grönkål det är typ det nyttigaste som finns.

Det är kolesterolsänkande och detoxar kroppen och fruktansvärt och så är det så gott framför allt.

Jag vet inte.

Isen i Arktis har smält till ännu en ny nivå och här är det snöfritt i december och ofta känns alltid som en klimatdystopi.

Just nu kan inte tre liter grönkålsjuice ta mig ur den här klimatsorgen.

Jag undrar är det något jag har missat?

Nej men du borde testa äta glutenfritt.

Du vet man blir knäpp av att äta så mycket gluten som vi gör nu för tiden.

Sen jag slutade känner mig så klar i huvudet.

Det handlar om #cleaneating.

Ja det är ingen diet utan en hälsosam och lycklig livsstil att äta maten så naturligt som möjligt.

Du vet som förr i tiden då var och en åt chiapudding till frukost.

Ida har du testat äta chiapudding?

Har du tänkt på att välja mer komplexa kolhydrater eller att inte äta kolhydrater överhuvudtaget?

Har du tänkt på att du skulle kunna ha svamp i tarmarna så du borde sluta äta socker och äta raw food istället?

Du borde testa en detox för att rensa ut alla slaggprodukter ur kroppen.

Du kommer att må dåligt men det är bara symptom på den avgiftning som kroppen går igenom.

Du blir snygg inifrån och ut.

Tänk att det just i veckan är rabatt på grönsaker som håller dig fräsch på insidan också.

Jag drömmer mardrömmar om platsen där mitt elektroniska avfall hamnar när jag försöker detoxa den här kroppen och gör smoothies på hur många bananer som helst tills allting smakar banan på ett väldigt dåligt sätt.

Jag groddar groddar till förbannelse.

Säger till alla att groddar, ja det är gott i allt.

Jag äter det direkt ur burken tills allting fastnar i halsen.

Tänker nä groddar, det är torrt och tråkigt.

Jag klarar av att äta råkost nio dagar i rad.

Det slutar alltid med att jag hetsäter pasta direkt ur kastrullen medan världen sakta går under i klimatförändringar och alla människor dör.

Och det är väl då jag inser att jag inte vill detoxa den här kroppen.

Jag skulle vilja detoxa min personlighet.

Thomas:

Tack

- - - 

Thomas:

Underbart, vad finns det mer i den här antologin?

Ida:

En text som jag tycker väldigt mycket om i den här antologin den heter ”Klimatpsykologerna förklarar” av Frida Hylander, Kata Nylén och Kali Andersson. Jamen de är psykologer och de förklarar hur vi fungerar psykologiskt och vad är det som driver oss till att agera. Det kan ju bli väldigt… Det kan kännas väldigt hopplöst med klimatfrågan ibland när man som tar in och läser om hur läget är, hur omställningen behöver göras och man kanske inte ser att det går i en takt som behövs. Men de här ger som konkreta exempel på vad man kan göra och vad man ska se upp med.

En del i texten som jag gillar väldigt mycket är när de skriver: ”En viktig känsla för att kunna agera är hopp. Hopp och tron att det vi gör spelar roll. Hopp kan vi känna samtidigt som vi är rädda, ledsna, ilskna eller skuldtyngda. Men hopp är inte något som bara uppstår. Hopp skapar vi när vi själva är med och bidrar till den förändring som vi vill se

Thomas:

Hur kan man som lärare tänka när man ska bearbeta texter som eleverna läser Annelie?

Annelie:

Ja jag tänker att samtalet, alltså att samtala och prata om det som de har läst och det som läsningen har väckt hos en och reflektioner och funderingar, frågor. Det är alltid givande, det är alltid viktigt och bra att göra det och… Ja förra året var jag och lyssnade på Skolan möter världen - konferensen som Den globala skolan anordnar i Stockholm och då föreläste en universitetslektor och lärarutbildare som heter Cecilia Caiman och hon pratade om det deliberativa samtalet. Och det kändes… när jag hörde om det så jamen det där, så vill jag verkligen försöka arbeta med de här samtalen som vi har.

Thomas:

Då måste jag fråga: Vad är det deliberativa samatlet?

Annelie:

Ja alltså det är en samtalsform som syftar till att göra perspektiv synliga. Alltså att… mer att man samtalar, man lyssnar, man överlägger, man deltar i ett demokratiskt samtal. Egentligen mest för att man ska få syn på argument och perspektiv. Och det kanske inte nödvändigtvis är att argumentera för att man ska få rätt eller man kanske inte ens alla gånger måste nå konsensus utan det är bara det att helt enkelt få lyssna och få ge perspektiv på saker och ting. Så det är ett ganska öppet samtal och jag tycker att det har jag nått långt med, eller mina elever har nått långt när vi har arbetat på det sättet. Att skapa det klimatet när man sitter och diskuterar.

Thomas:

Har du något exempel på någon uppgift där man kan jobba med det deliberativa samtalet?

Annelie:

Ja egentligen i alla sammanhang där man har läst någonting. Jag kan nämna… vi har läst ett antal noveller som haft temat flykt och där har det ju varit väldigt givande just det här att - jamen den novellen som vi läste där, vad är det för perspektiv som kommer fram där. Vad är det som, vilken situation gestaltas, vilka känslor väcker texten, vilka problem ser vi med det här. Och i den där novellen – vad är det för perspektiv som kommer fram där... och det har varit väldigt, väldigt givande. Men vi har även läst noveller på temat jämställdhet och nu vet jag att det har kommit klimatnoveller eller egentligen texter alltså texter om klimatfrågan och jag tänker att det ska kunna användas på samma sätt. Just temavis tycker jag att det funkar väldigt bra just arbeta med det deliberativa samtalet.

- - -

Thomas:

Vi går över till några konkreta exempel på uppgifter som ni har hjort i skolan. Vi börjar med Ida. Har du några exempel med mig?

Ida:

Ja men en uppgift som jag tycker har fungerat bra heter ”Onödigaste prylen” och det är Naturskyddsföreningen som skapat den så att där finns som en uppgift klar med tillhörande material. Där får eleverna jag söka fram onödiga prylar och sen har mina elever fått skapa informationsaffischer kanske man kan kalla det och där kan elever vara mer eller mindre kreativa beroende på hur roligt de tycker det är att jobba med layout och bilder och så. Sen kan man ha en utställning där eleverna får presentera sina prylar och argumentera varför de är onödiga. Jag tycker att det har fungerat bra när de både skriftligt och sen muntligt har som fått formulera argument och presentera dem. Den här uppgiften kan främst kopplas till globala målet 12: Hållbar konsumtion och produktion. De får beskriva vad prylen är gjord av, vilka material, var den är producerad, varför man tror den är producerad där, om den går att återvinna, om den går att återanvända. Och det finns såklart frågor om konsumtion och det finns tillgänglig information också om cirkulär ekonomi, klimatutsläpp och konsumtion, hur det hänger samman.

Tidigare när jag har gjort den så har jag introducerat den genom att visa prylar som jag tycker är onödiga. Då har jag tagit upp sköljmedel till exempel och liknande för att på något vis väcka intresse, men nästa gång gör den så skulle jag vilja testa… jag tänker att det vore roligt att inleda med en dikt av David Väyrynen som går så här:

"Det finns bara en reklam och den försöker sälja allt som är dåligt."

Och sedan nästa dikt som kommer, den börjar såhär:

"Fyrverkerier, hundkläder, mobiltelefon, smycken, rökelse, näringstillskott, sömntabletter, handväskor taxiresor, indexfonder, konsulter, plasttuttar, tårtor, livsstilsmagasin…"

Och den fortsätter och sedan är de sista orden i dikten:

"Det är bara säga nej direkt."

Då tänker jag att det kanske skulle kunna väcka intresse att eleverna får läsa den och sen fundera över vilka prylar, ja koncept som de möter i reklam, och tänker att det ska man bara säga nej till direkt. Att först få göra en sån lista och sen komma in på att börja fundera och söka vilken pryl man tycker är onödig. Ja det skulle vara roligt att testa.

- - -

Thomas:

Annelie, har du exempel på några skrivuppgifter att dela med digav?

Annelie:

Ja om man tänker sig det journalistiska skrivandet som är en del av till exempel skrivandekursen som jag har, så är ju det ett väldigt bra, en bra genre och en bra texttyp är ju då att skriva kanske en krönika eller skriva ett reportage eller att skriva debattartiklar, förstås. Det är ju alltid ett sätt att få ner sina tankar och också formulera vad man tänker. Till exempel så har jag låtit elever som har gjort fältstudier, till exempel i Tanzania, få skriva krönikor om hållbart resande och det har de också gjort utifrån att de har läst Jamaica Kincaids ”A small place” och har försökt formulera någon egen iakttagelse eller reflektion kring det här med: Vad är det egentligen att resa? Vad är det att vara turist? Hur påverkar det vår värld? Så det är en sån texttyp, krönikan.

Sen för några år sen så samarbetade jag och naturkunskapsläraren i våra arbetslag och tog oss an projektet ”Unga reportrar” och det är ju ett väldigt bra projekt. Och då fick eleverna i spanska 1 skriva artiklar och då var temat ekologisk hållbarhet i ett lokalt perspektiv. Så det här med att skriva journalistiskt är ju ett sätt tänker jag också, att eleverna ska få upptäcka och förhoppningsvis känna ett slags mod och handlingskraft och att förstå att de här texterna som de skriver, dem kan de också publicera. En debattartikel som de skriver om en hållbarhetsfråga, den kan de få publicerad och med det så kan de nå ut och faktiskt påverka världen och samhället och ja helt enkelt det här vi kallar för agens att ta initiativ och kunna agera och påverka. Så jag tycker att journalistiska texter är väldigt bra att skriva.

Men annars kreativt skrivande också förstås som att flödesskriva utifrån bilder är ju ett väldigt effektfullt sätt att bearbeta de här temana också.

För några år sedan hade vi utställningen ”Hard rain” på besök på skolan och då fick eleverna sitta och titta på bilderna, skriva reflektioner, tankar, berättelser, ja helt enkelt skapa någonting utifrån den upplevelse de hade av att titta på bilden. Vi var i Umeå och tittade på ”We have a dream”-utställningen också. Och utifrån den utställningen fick de också sitta och flödesskriva. Så flödesskrivningen är ett sätt att verkligen bearbeta och skapa.

- - -

Thomas:

sustainablepoetry.se – vad är det för något?

Ida:

Det är ett globalt samskapande projekt och det startade på Söderslättsgymnasiet 2017. De beskriver att målen är att lyfta barns och ungas röster för en hållbar framtid, ge hållbarhetsfrågorna en naturlig plats i utbildningen och att stärka genomförandet av de globala målen. Det finns en antologi med unga poeter från länderna i Europa Det finns även en antologi som heter ”Poesi för en hållbar framtid” av barn och unga i Trelleborg. Och då är det allt ifrån förskoleelever till elever upp på gymnasiet som har skrivit.

En dikt som berör mig väldigt mycket är av en författare som heter Shej och är gymnasieelev på

Söderslättsgymnasiet. Den heter ”Mitt språk”:

Jag visste inte att språk var en skatt

Jag visste inte att mitt språk är min frihet

Jag visste inte att mitt språk är min styrka

Nu vet jag värdet av mitt språk när jag lämnade

Mitt modersmål är en krona på mitt huvud

Och de här antologierna finns som pdf:er på hemsidan. Man kan läsa gratis, man kan delta, inspireras. Och det är just barn och unga som berättar genom poesi hur de vill se framtiden på hållbar väg.

Thomas:

Du pratade ju med mig tidigare om att det är viktigt att få äga en egen berättelse. Kan du utveckla det lite grann?

Ida:

Jag tycker det är en annan poet som för fram det här väldigt bra, just det du frågar om: Yolanda Bohm. Hon har en samling som heter ”Ikon” och andra dikten i den heter ”Manifest för skrivande skitungar”. Det är ett rörande och drabbande manifest som får fram hur livsviktig litteraturens roll är.

Det är en hyllning även till muntlig tradition, det talade ordet. Precis som dikten av Shej som jag läste innan så får du fram hur viktigt det är att få utveckla ens eget språk. Ha en åhörare, att få berätta ens upplevelser och ens historia. För det är ju ingen annan som kan berätta min historia. Och hur den ska berättas. Jag tycker att det är ett manifest som verkligen inspirerar till handlingskraft. Får jag läsa några av mina favoritpunkter?

Thomas:

Absolut.

Ida:

  1. Poesin är bredare än orden på bladet. Den är orden på skärmen, ord som ger värme. De talade orden som för oss närmare.

 

  1. Och verkligheten ska sträcka ut en hand och erbjuda en trygg hamn till alla som inte har något hopp men bara ett hopp kvar. Det ska vara något att drunkna i när ingen annan förstår, dykarklocka och väckarklocka. En livboj när alla andra förstör galjonsfigurer och matroser.

 

  1. Måla med modersmål och tala i tungor. Ingen behöver förstå dig innan du förstår dig själv.

 

  1. Bara skrik något. Ärligt. Jag skiter i resten.

 

Thomas:

Och det där var från ”Manifest för skrivande skitungar”.

Ida:

Ja jag tycker som den här metoden som används för dikten vore jätteroligt att testa att använda för elever, att skriva ett manifest kanske för något av de globala målen eller någon del av hållbar utveckling. Jag vet att du har jobbat med mycket med det, Annelie. Att låta elever får använda en metod för att sedan skapa någonting eget.

Annelie:

Ja precis mönstertexter, att använda andra författares verk och dikter som modell och som mönster och utgångspunkt för sitt eget skapande ja det är ju väldigt bra att använda.

- - - 

Thomas:

Annelie, du har ju med dig en ask här som heter ”Klimatasken”. Vad är det för nånting?

Annelie:

Ja ”Klimatasken” det är en nyutgiven ask med texter, fyra olika texter som alla behandlar klimatfrågan och till de här texterna, som är skrivna av Maria Soxbo, Johanna Nilsson och Emma Sundh, så finns det också frågor eller samtalskort skulle man kunna säga. Det är ju ett sånt där väldigt, väldigt bra tillfälle att använda just det samtalet kring nånting man har läst. Och de här korten kan hjälpa till med det förstås.

Thomas:

En av de här böckerna, eller små häftena, heter ju ”25 snabba svar på tal”. Kan du berätta lite om den och får vi höra något exempel på de snabba svaren?

Annelie:

Ja men det är då alltså 25 frågor som man kan få i en klimatdiskussion och hur man kan bemöta dem på ett kort sätt och på ett långt sätt. Det finns det korta svaret och det långa svaret och om jag ska ta någonting konkret här så har vi fråga nummer 4:

I Sverige märks det då inte av något klimathot

Korta svaret: Var har du varit de senaste åren?

Och det långa svaret är ju betydligt längre då med hur det har förändrats över tid.

Eller fråga nummer 5:

Kina är de som släpper ut mest, ansvaret på det ligga på dem.

Korta svaret:

Var är din tröja tillverkad? Din mobiltelefon, ditt senaste wishköp?

Och så finns det ett långt svar också.

Thomas:

Får vi höra två till?

Annelie:

Fråga nummer 12:

Vad är det för liv om man inte får unna sig att sätta guldkant på tillvaron?

Korta svaret: Vad gör oss lyckliga? Är det fler prylar eller något helt annat? Forskningen säger i alla fall att det är mänskliga relationer.

Eller: Men om vi slutar shoppar stannar väl världen?

Korta svaret:

Om vi fortsätter shoppa i samma takt stannar världen, fast av en annan anledning.

- - -

Thomas:

Vi jobbar ju i skolan de som lyssnar på det här jobbar i skolan. Du har ju skrivit en dikt som jag gillar jättemycket som heter just ”Vi i skolan”.

Ida:

När jag säger vi menar jag egentligen jag men jag tänker att det måste finnas fler lärare som suttit på APT med en egen inre temperaturhöjning efter att precis ha läst nyhetsartikeln ”Klimatförändringarna tros ha utrotat första däggdjuret”.

Alltså en liten gnagare på en ö mellan Australien och Nya Guinea som spolats bort på grund av höjda vattennivåer.

Hur kan det då vara så viktigt att dividera i 45 minuter om utvecklingssamtalen ska ligga vecka sju eller åtta medan vi håller på att spola bort oss själva.

Vi i skolan.

Vi som har använt Den globala skolans undervisningsmaterial och visat filmen Home för våra högstadieelever som skulle få associera fritt vad begreppet hem innebar.

Nån skrev ”masturbation” på tavlan, men hörrni vi pratade ju om integritet förra veckan.

Vi som har visat bilder från utställningen Hungry planet i helklass ville belysa matens klimatpåverkan men fick jobba mer med att det inte är trevligt beteende att kommentera rätt ut allt man tänker och insett att nä, man kommer absolut inte få något reportage tillägnat sig i nån lärartidning det här året heller, men fortsätter väva in de globala målen i undervisningen och på hemmaplan, försöker rädda världen, en 30 graders tvätt utan sköljmedel efter en annan.

Vi som har haft klimatångest sedan vi själva gick i grundskolan och fick lära oss om kolets kretslopp och växthuseffekten och som vid sommarens bränder 2018 tänkte att nu måste väl ändå klimatångesten gnaga sig långt in.

Men man tyckte mest att man hörde om grillförbud och det är väl ändå för jävligt med de människor som bryter mot det.

Tackochlov jobbar vi med en generation som inte bara tänker på grillning.

Vi som älskar att det just är skolelever som organiserar sig massor bakom Greta och alla kränkta vuxna människor i kommentarsfält som inte kan hantera det.

Vi i skolan som verkligen inte känner att vår arbetssituation behöver kompliceras ytterligare men ser Fridays for Future som ett kvitto på det arbete vi utför.

Eleverna förstår klimathotet vi står inför känner till den demokratiska rätten att demonstrera försöker påverka makthavare ja ett värdefullt lärande.

Vi som helst skulle vilja se att stora förändringar kommer ske utan att ungdomar måste offra bland det viktigaste i livet – utbildning.

Vi som vill vara en del av skolan som bidrar till hållbar utveckling.

Thomas:

Och där sitter vi punkt för dagens avsnitt och tackar Ida Olofsson och Annelie Nordell Umegård för att ni ville komma hit.

Du har lyssnat på LHU-podden, en podd från Den globala skolan en del av UHR. Kolla in vår webbplats denglobalaskolan.se om du vill ha fler tips om lärande för hållbar utveckling. Vi hörs!