Avsnitt 6.

Förskolorna i Vänersborg har under flera år arbetat med lärande för hållbar utveckling (LHU). Här samtalar några av dem som varit med i det arbetet om fortbildningsinsatser, insikter, framgångsfaktorer och fallgropar ur både ett skolledar- och pedagogperspektiv. Amela Fific, Den globala skolan, leder samtalet.

Avsnittet tar också upp sambandet mellan målmedvetet ledarskap och engagerande pedagoger och vilken betydelse det har haft i Vänersborg för att utveckla LHU i förskolan. Och hur man kan se barnens lärande i relation till de tre dimensionerna av hållbar utveckling som en röd tråd i förskolans arbete. 

Medverkande

  • Mia Lundqvist förskolerektor i Vänersborgs kommun, med uppdrag att samordna utvecklingsarbetet för förskolans rektorer.
  • Maritta Linder Larsson, tidigare rektor för Frändefors förskola och kommunal pedagogisk omsorg.
  • Elisabet Åkesson, legitimerad förskollärare och lärledare för utvecklingsfrågor på Öxnereds förskola i Vänersborg. 

 

Amela Fific spelar in poddavsnittet tillsammans med medverkande

Amela:

Hej och välkommen till LHU-podden. En podd om olika perspektiv på lärande för hållbar utveckling. Mitt namn är Amela Fific och jag arbetar för Universitets- och högskolerådets Den globala skolan som regionansvarig i Väst. Jag är också gymnasielärare i ämnena religionskunskap, historia och svenska som andraspråk.

Dagens tema är lärande för hållbar utveckling i förskolan, ur både ett skolledar- och ett förskolepedagogperspektiv. Med mig i studion har jag mina gäster, två förskolerektorer - Mia Lundqvist och Maritta Linder Larsson - samt Elisabet Åkesson som är förskolepedagog och arbetar på Öxnereds förskola. Välkomna alla tre och det är jätteroligt att få träffa er här i er vackra stad Vänersborg!

Mia, Maritta, Elisabet:

Tack!

Amela:

Vi kan börja med att ni lite kort presenterar er och berättar för mig vilka ni är. Om vi börjar med dig Mia?

Mia:

Mia Lundqvist heter jag och jag jobbar som rektor i förskolan, och skolan har jag också varit i, sedan ett antal år tillbaka i tiden. Just nu så har jag uppdraget att samordna förskolerektorernas utvecklingsarbete och jag ansvarar för nattomsorgen i kommunen och så är jag chef för förskoleadministrationen också. Den globala skolan lärde jag känna 2009 genom Den globala resan som då gick till Sydafrika. De senaste fem åren så har förskolorna i Vänersborgs kommun haft ett samarbete med Den globala skolan. Frågor kring lärande för hållbar utveckling, de har engagerat mig mycket under årens lopp. Jag tycker det är viktigt att lyfta blicken lite grann och sätta in förskolan i ett större perspektiv. Det innebär att jag har haft en hel del internationella utbyten under årens lopp, både för pedagoger och som rektor.

Amela:

Tack så mycket Mia. Maritta, du får gärna presentera dig också!

Maritta:

Ja, Maritta Linder Larsson heter jag. Jag arbetar som rektor för Frändefors förskolor och den kommunala pedagogiska omsorgen. Jag har jobbat ganska många år som förskollärare, jag var färdig 1983. Tidigt på 90-talet så skickade min rektor mig på en kurs i kretsloppspedagogik på Högskolan i Halmstad. Det var en av de första i landet tror jag. Där var examensuppgiften att man skulle starta upp ett hållbarhetsprojekt på den egna enheten. Så det gjorde jag då, med gott stöd av min dåvarande rektor. Vi kallade det för EMMA-projektet, det stod för ”Ett miljömedvetet arbetssätt”. Sedan kom jag till Vänersborg som rektor 2007 och efter några år så kom även Mia tillbaka till kommunen och hon hade ju lång erfarenhet av internationellt utbyte. Så vi åkte tillsammans på en kurs i lärande för hållbar utveckling på Malta, via Learning Teacher Network, och resten är ju historia som man brukar säga.

Amela:

Elisabet, vill du säga några ord om dig också?

Elisabet:

Elisabet Åkesson heter jag. Jag kommer ifrån Skåne och har arbetat som förskollärare sedan 1984, och jag har räknat ut att det blir 38 år i år. Det är en väldigt lång tid och mycket har förändrats och tillkommit när det gäller förskolan och pedagogens roll. 2006 kom jag hit till Vänersborg och har sedan dess arbetat med de äldre barnen på Öxnereds förskola. Intresse för att arbeta med närmiljö och natur delar jag säkert med många pedagoger. Men hållbar utveckling innebär ju så mycket mer och det har jag med lite drivkraft från Mia, min chef som sitter här framför mig, haft möjlighet att lära mig mer om genom en kurs för lärande för hållbar utveckling på Malta, Den globala skolans föreläsningar och workshops, men också ett flerårigt partnerskap med en förskola i Omaruru som ligger i Namibia. Detta tillsammans tycker jag har breddat min syn på vad lärande för hållbar utveckling innebär. Men också att förskolebarn gärna vill och kan vara en del i detta. Så skulle jag gärna vilja referera till Koffi Annan också som inledning i den här podden.

Amela:

Härligt.

Elisabet:

Väldigt tänkvärt citat. ”Gör allt ni kan för att öka kunskapen om den enda planeten vi har och människorna som befolkar den.”

Amela:

Väldigt fint sagt Elisabet. Tack för det här citatet och det blev också, precis som du sade, en fin introduktion till dagens poddavsnitt. Jag tänkte att vi fortsätter med att bli lite varma i kläderna och det behövs på alla sätt och vis i dag när det är snöstorm i Vänersborg känner jag.

Elisabeth:

Absolut.

Amela:

Då kommer jag att ställa tre snabba frågor till er alla tre, så får ni svara i tur och ordning. Jag säger kaffe eller te, Mia?

Mia:

Kaffe.

Maritta:

Kaffe.

Elisabet:

Kaffe.

Amela:

Utomhus- eller inomhuspedagogik?

Mia:

Utomhus.

Maritta:

Utomhus.

Elisabet:

Inomhus med en kombo av utomhuspedagogik.

Amela:

Lokalt eller globalt?

Mia:

Glokalt.

Maritta:

Ja, jag säger också båda. Jag har väl mest jobbat lokalt och inte haft så många mobiliteter som Mia till exempel. Men jag tycker att det även är viktigt att man arbetar globalt.

Elisabet:

Jag säger lokalt med globala kontakter.

Amela:

Ja, tack så hemskt mycket. Det var en bra start, en bra början på den här podden och vi är verkligen varma i kläderna nu känns det som. Nu ska jag först vända mig här till Mia och Maritta och vi ska börja prata om skolledarperspektivet på lärande för hållbar utveckling inom förskolan. Tillsammans med Vänersborgs kommun så har Den globala skolan haft och utvecklat ett samarbete i snart fem år. Varför kände ni att ni ville inleda det här arbetat med lärande för hållbar utveckling och att det var så viktigt? Förutom det här inslaget i styrdokumenten och vad de säger på vilket sätt man ska arbeta med LHU?

Mia:

Ja, för min del så handlar det om, från början så är det ju ett personligt ställningstagande kring saker och ting som man tycker är viktigt. Förskolan har en tradition att arbeta med miljöfrågor. Många förskolor har grön flagg och så vidare och det ger i sin tur kunskaper om de naturorienterande ämnena. Ser man också till de övriga dimensionerna inom hållbar utveckling så är förskolan bra även på ett socialt och ett ekonomiskt engagemang. Men ibland så behövs det hjälp att lyfta fram det hela och ordsätta det man gör för pedagogerna och koppla det sedan till våra styrdokument. Förskolan är det första ledet i vårt utbildningsväsende och i dag så är de här frågorna ett måste. Det finns inskrivet i läroplanen också, så att det är ingenting vi kan smita undan med.

Maritta:

Ja, för mig har hållbar utveckling varit viktigt ända sedan grundutbildningen egentligen. Men det var väl först efter kursen på Malta som jag kände att jag fick riktig fart och mer självförtroende att genomdriva mer systematiskt tillsammans med personalen. När vi sedan började samarbetet med Den globala skolan så blev det så mycket enklare att nå ut till många. Det gav också medarbetarna en annan tyngd åt vikten av lärande för hållbar utveckling när det inte bara var någonting som jag och Mia stod och gaggade om, utan att det blev ett gemensamt samtalsämne mellan pedagoger ifrån olika förskolor också.

Amela:

Det här samarbetet inkluderade alla förskolor i Vänersborgs kommun. När vi inleder samarbeten då kan det handla om enstaka skolor, det kan handla om kommuner och andra typer av samarbeten med olika organisationer från civilsamhället och så vidare. Men hur kom det sig att vår satsning skulle gälla alla förskolor i hela kommunen?

Mia:

Det startade nog egentligen med det samarbetet som vi startade tillsammans med SWEDESD under rubriken Bridging the GAP. Det var ett regeringsuppdrag för att få fart på hållbarhetsarbetet i landet genom att gemensamt definiera målbilden kring det hela. Då skulle man också implementera lärande och utbildning för hållbar utveckling inom ramen för det här globala GAP-ramverket. Då involverade vi hela vår rektorsgrupp i ett tvåårigt åtagande. Vi ville jobba inom ramen för vår läroplan och för vår egen ekonomi och med teman som vi redan arbetade med, till exempel giftfri förskola, hälsa och välmående. Grön flagg utvecklade många förskolor i samband med detta. Vi jobbade också för att undervisningen som vi bedriver för våra barn måste omfatta att man ska kunna lära sig ställa kritiska frågor och lära sig att förklara och lära sig att föreställa sig en positiv och hållbar framtid.

Maritta:

Ja, efter det arbetet med SWEDESD, där vi ju hade involverat alla förskolans rektorer, så ville både vi och de andra rektorerna att all personal skulle få mer utbildning i lärande för hållbar utveckling. Via Den globala skolan så var det ju enklare att ordna stora föreläsningar och just det här konceptet har varit väldigt framgångsrikt, att kombinera föreläsningar och workshops. Det har blivit en grej som man kan prata om och det har stärkt gemenskapen mellan de olika förskolorna. Men också att Mia har samlat ihop svaren ifrån workshoppen och sammanställt och analyserat och sedan återkopplat till pedagogerna.

Amela:

Ja, precis, både till pedagogerna och till mig, så det har varit ett systematiskt utvecklingsarbete.

Elisabet:

Jag håller med.

Amela:

Säkerligen era pedagoger, men vi möter också många lärare och skolledare som tycker att det är svårt och att det är komplext och det är svåra frågor och tidskrävande frågor, ett stuprör till. Alla de här argumenten förs fram när man pratar om lärande för hållbar utveckling. Men jag tycker att ni inkorporerade de här frågorna i er verksamhet på ett väldigt framgångsrikt sätt. Hur började ni egentligen? Vad hände, vad var det första som hände?

Mia:

Det är inte alldeles enkelt det här. Det är viktigt med en gemensam förståelse för det man ska göra, oavsett om det är det ena eller det andra. I början, ja, många tyckte: ”Inte en sak till”. Då gick jag upp till kommunens gåvoshop som och bad att få ett paraply. Så tog jag och fällde upp det här paraplyet och där under hängde vi skollag, läroplan, barnkonventionen och mycket utav det som vi jobbar med. Så att ja, bokstavligen visade på allt i vårt ordinarie arbete som ingår i lärande för hållbar utveckling.

Amela:

Ni synliggjorde det helt enkelt?

Mia:

Ja. Så blev det helt enkelt vår helhetsidé. Jag minns på den APT:n jag fällde upp paraplyet och förklarade att ”Så här hänger det ihop” och pedagogerna säger ”Jaha, nu förstår vi hur du tänker”. Så att man behöver den här lilla aha-upplevelsen. Sedan har vi haft en bra start med det här arbetet med SWEDESD, och utifrån det och arbetet med Den globala skolan så fick vi också ett kontaktnätverk och bland annat då Learning Teacher Network. Då gäller det att hitta kompetensutveckling, dels för egen del och dels för nyckelpersoner som kan vara drivande i frågan, om man har några lärledare eller så. Jag tycker nu att pedagogerna är väldigt duktiga på att kunna se helheter. Det är ytterst sällan man hör ”Åh, inte en sak till”, utan ”Yes, det fixar vi. Vi bygger in det i det vi redan gör.” Sedan har vi varit på ett flertal konferenser och seminarier där vi har jobbat för att få in lärande för hållbar utveckling i styrdokumenten, i lärarutbildningen och jobbat för ett hållbarhetslyft. Det har vi lyckats med, om än lyftet riktade sig till högstadiet men det är ju bättre än inget alls. Vi i förskolan, vi vet ju vad tidiga insatser betyder och vi jobbar mycket utifrån det.

Maritta:

Ja, det var ju Mia då och ditt paraply. Sedan tillsammans tog vi fram en liten folder också, som vägledde oss. Det är ju alltid viktigt i utvecklingsarbete att man försöker få in det nya i det som man redan gör och som man ändå ska göra. Och enligt Blossing också viktigt att man visar respekt för tidigare utvecklingsarbete, men också samtidigt vara väldigt tydlig med att det är det här som vi ska göra nu. Som ledare måste man också ha en struktur för och ge tid och utrymme, skapa forum för att genomföra ett utvecklingsarbete. I förskolan upplever jag väl att det har varit relativt lätt att sälja in lärande för hållbar utveckling, då vi ju har en lång tradition av att värna om miljö, djur och natur och så vidare. Däremot kan det vara mycket utmanande att hitta och kunna avsätta tid för pedagogerna. Sedan har jag på grund av Mia fått ett kontaktnät med intresse för globala frågor och tillsammans har vi deltagit i flera utbildningar, både internationella och nationella. Vi har försökt ta med representanter bland medarbetarna som har kunnat hjälpa till att sprida arbetet sedan ute på enheterna.

Amela:

De här dagarna som vi har haft ihop och alla våra kontakter under åren, jag vet att det är många förskolor som deltagit och många förskolepedagoger fortbildades vid de olika tillfällena. Hur många förskolor har ni i kommunen och hur många pedagoger blev det genom åren?

Maritta:

I dag har vi väl bortemot 30 förskolor i kommunen och på de här kompetensutvecklingsdagarna så har det varit närmre 350 pedagoger som har deltagit. Sedan har några av dem bytts ut under de här åren, så att det är säkert bortåt 400 pedagoger vid det här laget.

Amela:

Precis. Det kommer man ihåg när man stod däruppe på scenen och skulle introducera Den globala skolan och vårt samarbete och så vidare. Det kändes pirrigt första gången i alla fall.

Maritta:

Ja.

Amela:

Vi startade det här samarbetet för fem år sedan och då var det i ärlighetens namn kanske inte så systematiskt och inte så välgenomtänkt. Vi visste att vi ville göra någonting och vi visste vad som stod i våra styrdokument och vilken inriktning vi ville ta. Men det fanns ju en vision och vad kände ni att ni ville uppnå från allra första början och vad har bidragit till att det har blivit så bra som det faktiskt har blivit under de här åren?

Mia:

Ja, det är som du säger Amela, första gången så var nästan provtillfället, ”Hur kan vi göra för att samordna alla 350? Har vi lokal och hur löser vi allting praktiskt och logistiken?” Men det gick bra. Utifrån det så har ju visionen vuxit fram, och det är ju att alla barn ska få förutsättningar till ett livslångt lärande och en bra handlingskompetens. Det här samarbetet med Den globala skolan det har ju inneburit att vi har nått alla pedagoger samtidigt i samma fråga. Som Maritta sade så har ju våra K-dagar mynnat ut i workshops med samtalsämnen, som har redovisats och sammanställts och återkopplats till pedagogerna. På så sätt så har vi hållit hela arbetet levande. En gemensam pedagogisk idé har det blivit också, och vi utgår ifrån barnen. Ett ömsesidigt utbyte med samhället har vi också jobbat med. Sedan så är ju ledarskapet väldigt viktigt och det är bra att vi har ett proaktivt ledarskap. Mycket bygger ju också på det här, som jag har sagt, en gemensam förståelse för hållbarhetsuppdraget. Förändringsarbete, det tar tid men det kräver också en teoretisk bas och en utgångspunkt. Det är så att ingenting är så praktiskt som en god teori. Vi har arbetat för ett systemteoretiskt förhållningssätt som har sin utgångspunkt i bland annat att alla vill väl. Men det finns oftast en logisk förklaring till det som sker, livet är inte svart eller vitt eller rätt eller fel, det beror på vilket perspektiv man väljer. Sedan är det här med förändringar inte alldeles enkelt heller. Då har vi lutat oss lite grann på Ahrenfelt som pratar om förändring som tillstånd. Vi måste försöka få till stånd en förändring på djupet. Ofta så gör vi more of the same fast i en annan skepnad, och så tror vi att vi har gjort någonting nytt. Men förändringen av andra ordningen, som man säger, det är en genomgripande förändring på alla nivåer så man skapar en ny gemensam förståelse. Hans-Åke Scherp har också pratat om dubbelloops-tänkandet i det här sammanhanget. Om vi går vidare med Scherp så är det också klokt att organisera en arbetsorganisation och en utvecklingsorganisation. Det här två organisationerna, det är inte bara att veta var frågorna hör hemma, utan beroende på vilken organisation du just nu befinner dig i så löser man problemen på olika sätt. I utvecklingsorganisationen så ställer du de här frågorna ”Hur kommer det sig att …?”, ”Hur kan vi göra för att …?” Medan man i arbetsorganisationen skall försöka få undan de störningsmoment som finns för att vi ska kunna arbeta med utvecklingsfrågor. Till exempel se till att vi har bra fungerande schema, se till att det finns planeringstid och så för pedagogerna.

Maritta:

Ja, min första ambition var väl att medvetandegöra pedagogerna om hur viktigt det är att systematiskt undervisa om lärande för hållbar utveckling. Men också visa för barnen vad man själv kan göra för att skapa framtidstro och visa på det goda livet och bra villkor för alla barn. På den här SWEDESD-konferensen i Visby så kom vi fram till att vi måste få in det i styrdokumenten, i lärarutbildningen och ett hållbarhetslyft behövs. Vi behöver också ha ett större utbyte med det omgivande samhället. Och det har vi fått in nu i den senaste läroplansrevideringen där man skriver fram de här sakerna. Enligt Anna Mogrens forskning så är ju framgångsfaktorerna just det som Mia sade, att man har en gemensam helhetsidé som går utöver kursplaner och läroplaner och att man planerar undervisningen utifrån barnens tankar och behov. Men också att man får ett utbyte med det omgivande samhället och ett proaktivt ledarskap där det är helt okej att man testar och misslyckas och testar om igen.

Amela:

Det går inte att undgå att ni båda två poängterar det här med att få in lärande för hållbar utveckling i styrdokumenten, i lärarutbildningen och ett hållbarhetslyft, det har ni nämnt båda två. Det kommer jag ihåg den första gången när vi stod uppe på scenen, det utlöstes ett och annat brandlarm om jag inte missminner jag mig, tekniken funkade inte och så vidare. Så vi har även på den sidan kommit ganska långt kan man säga. Om ni ringar in framgångsfaktorerna för er del och er verksamhet, men jag vet att det fanns utmaningar och för att inte säga svårigheter, barriärer som fanns på vägen där. De var kanske lite olika, de såg olika ut då och mot dem som vi möter nu. Kan ni berätta lite grann om de här utmaningarna ni har haft genom åren.

Mia:

Ja, även om man tycker att man har uppnått någon form av förståelse så är det inte alldeles enkelt att få det här som jag brukar kalla ”the whole school approach”, att alla är med på tåget. Ibland blir det så att någon kanske vill stå kvar på perrongen och man kanske får nöja sig med att 80 procent av alla som står på perrongen kommer med tåget då. Man behöver inte åka X2000 heller, utan man kanske kan ta ett snälltåg. Sedan är det väldigt viktigt med att man får förvaltningsledningens stöd och intresse i de här frågorna för lärande för hållbar utveckling. För vår del så har det vuxit fram mer under årens lopp ska jag väl säga. I början så kunde man få frågan ”Men vad har det här med förskolan att göra egentligen?” Men nu så tycker jag det finns ett stöd för det här och för det globala samarbetet. Så att det gäller nog att vara lite envis ibland.

Maritta:

Jag håller med om det. Det underlättar ju om man känner att man har stöd från sina chefer på alla nivåer i organisationen. Periodvis har vi väl känt oss lite tjatiga och stöniga när vi har påtalat de här frågorna. Sedan har vi varit ute på konferenser där det har kommit folk från andra kommuner, där hela förvaltningsledningen har varit med och varit engagerade. Det har varit till väldigt stort stöd för de eldsjälarna som har jobbat där. Sedan vad det gäller implementeringen bland pedagogerna så har det varit just det här arbetet som vi pratade om innan, med att få alla att inse helheten och att det inte är något extra som man ska göra. Det har tagit olika lång tid på olika förskolor. Där tycker jag återigen att samarbetet med Den globala skolan har varit ett väldigt stort stöd för oss.

Amela:

Förutom det ni har sagt nu så är ni båda otroligt engagerade och pålästa och vill mycket i de här sammanhangen. Men känner ni att det finns någonting mer som bidragit ytterligare till den här positiva utvecklingen?

Mia:

Ja, vi har ju det här ledar- och organisationsperspektivet, så det är ju då strukturerna som vi har berättat om som vi har haft på våra K-dagar. Som gör att det blir en röd tråd för förskolorna att bygga vidare på. Även om man kanske står lite olika på sin förskola med olika aktiviteter så kan varje förskola utifrån den återkopplingen de får bygga vidare på sitt eget arbete och utveckla sin egen förskola utifrån sina egna förutsättningar. Sedan så har jag ett uppdrag som samordnade rektorernas utvecklingsarbete. Då kom jag också i kontakt med politiska ledningen av kommunen och även av utvecklingsavdelningen, och där kan jag också föra vår talan och tala om helt enkelt och berätta om vad det är vi gör. För att det behöver uppmärksammas ibland, för alla tänker inte på att förskolan gör så här väldigt mycket. Sedan så är samarbetet som vi har haft med Den globala skolan, det har varit på både individ-, grupp- och organisationsnivå. Där har vi involverat våra verksamhetschefer och vi har berättat om utbyten vi har haft på rektorsdagar och inom den fackliga organisationen, för att försöka få så mycket spridningseffekter som möjligt. Sedan så har vi bidragit med lärande för hållbar utveckling-arbete på Högskolan Väst. Sedan så har vi fått mycket kompetensutveckling genom Den globala skolan. Framförallt nu så blev det märkbart i de här digitala tiderna vi lever i, därför att då kan vi vara med på föreläsningar från norr till söder. Sedan så har vi kommit i kontakt med Universitets- och högskolerådet som har olika utbytesprogram för internationella kontakter. Det är väldigt roligt för det har vuxit nu i vår chefsgrupp, så nu har vi flera mobiliteter på gång och jag är inte så ensam längre i det arbetet.

Amela:

Ni pratade om ackrediteringen av Vänersborgs kommun?

Mia:

Ja, det har vi också gjort. Jobbat för att det ska bli lättare framöver att kunna söka i Erasmus+-projekten. Just nu har vi två förskolor med jobbskuggning, ett Erasmus+-projekt och sedan så har vi vårt Atlasprojekt också. Det här har gjort att vi har introducerat Den globala skolan och det chefsnätverk som faktiskt finns för politiken, förvaltningschef och verksamhetschef och för chefen för avdelningen för hållbar utveckling. Min önskan är att utveckla arbetet så att det omfattar hela förvaltningen, eller egentligen hela kommunen. Så att alla förskolor och skolor får in det här i sitt systematiska kvalitetsarbete.

Maritta:

Ja, det är ju en väldig förmån vi fick att deltaga i de här GAP-konferenserna med SWEDESD, men också andra fortbildningar som vi har deltagit i via Learning Teacher Network och andra. Men även på det lokala planet tänker jag, att i olika litteratur som vi har använt oss av och jobbat med medarbetarna, Skolverkets webbutbildningar – framförallt den här om identitet, jämställdhet och digitalisering. Det är också som Mia var inne på, det här när det har blivit digitala fortbildningar är det många medarbetare som har upplevt att det har blivit mer tillgängligt, för de är ofta kortare och man är fler som har möjlighet att delta än om man ska resa iväg någonstans. Inte minst då fortbildningar som vi har haft tillsammans med Den globala skolan förstås, som vi har pratat om. Men också det här att vi fick förmånen att ta fram övningar till de globala målen som var anpassade för förskolans arbete. Det har varit en väldig rolig sak också för många. När jag har haft med mig personal på fortbildningsdagar och Amela har nämnt vårt arbete med de här övningarna, så har medarbetarna varit väldigt stolta och sträckt på sig väldigt i bänkarna.

Mia:

Inte bara medarbetarna, utan jag själv är väldigt, väldigt stolt över det arbetet som man har gjort.

Maritta:

Absolut.

Mia:

När jag berättar det för kommunstyrelsen så säger kommunstyrelsens dåvarande ordförande Marie Dahlin att ”Det är bra att skryta med de här sakerna”.

Amela:

Jag med, det måste jag säga, jag är så stolt för att … ja, det är olika anledningar till det, men det har ju saknats övningar för förskolan och vi lyckades med att göra ett helt förskolespår. Som jag vet har de här övningarna använts väldigt flitigt runt om i landet.

Mia:

Vad roligt. Vi hade en jättehög med papper efter den fortbildningsdagen, så vi sade ”Vi gör tre högar – en möjlig och en kanske och …”. Det slutade med att allihop hamnade i möjlig-högen. Sedan fick vi lägga ihop några som var snarlika och så, men …

Amela:

Det kommer jag ihåg det arbetet, jag tror vi fick in runt 47 övningar, så fick vi sortera bort en del och slå ihop övningarna och så vidare.

Elisabet:

Jag kan också säga att de är genomförbara, för vi har gjort väldigt många på min förskola. Så att de är väldigt, väldigt bra.

Amela:

Vi ska lämna skolledarperspektivet för ett tag, lite kort, och då vänder jag mig till Elisabet. Det här, det som vi har hört, det var berättelsen ur ett skolledarperspektiv och nu ska vårt fokus ligga på ett pedagogperspektiv. Vi ska med några exempel konkretisera allt det som skolledarna har sagt, det vill säga beskriva hur själva processen har sett ut men också resultatet av våra gemensamma ansträngningar. Så temat för det här avsnittet är lärande för hållbar utveckling inom förskolan. Elisabet, du får jättegärna berätta för oss och för lyssnarna hur ni konkret har arbetat med lärande för hållbar utveckling. Vilka tycker du att framgångsfaktorerna har varit?

Elisabet:

Det ska jag försöka göra. Jag tror också att du som lyssnar och arbetar med undervisning känner igen dig i mycket jag kommer att berätta. Men jag hoppas också att jag kan bidra med någon ny inspirationskälla kanske. En viktig utgångspunkt tycker jag är att skapa en röd tråd i det vi gör på förskolan. Det kan vara svårt att se den i början, men det var då ditt uppfällda paraply Mia, kom fram. Det tycker jag faktiskt har hjälpt oss väldigt mycket att se hur undervisningen hänger ihop. Ifrån barnets trygghet, lika värde, demokrati, problemlösningar, språk, matematik och begreppsbildning till lärande för hållbar utveckling. Så egentligen vill jag ju säga att allt vi gör på förskolan är lärande för hållbar utveckling, men vi måste var medvetna om det vi gör och göra det synligt för barnen.

Amela:

Precis, synliggöra det man gör och precis som i exemplet med Mia och hennes paraply. Jag tror att det här kommer gå till historien Mia.

Mia:

Ja. [skratt]

Amela:

Du, precis som många andra förskolepedagoger, deltog, jag tror att det var vårt andra gemensamma tillfälle när vi hade Ylva Lundin som föreläste om storyline. Vad är storyline för något? Jag vet att du har jobbat mycket med det.

Elisabet:

Ja. Jag ska försöka säga det i Ylvas ord, för det är lite krångliga men jag ska försöka. Storyline är en pedagogisk undervisningsmetod där olika ämnen kan integreras i ett specifikt uppdrag med mångsidiga belysningar av förhållande och förlopp. Som pedagog kan vi alltså då skapa den miljö eller situation som inte finns på förskolan. Vi blev väldigt inspirerade av den föreläsningen och har faktiskt under flera år nu använt denna metod för att bygga upp olika förutsättningar och problemlösningar efter mål som vi vill fokusera på. Vår förskola har tidigare varit en enspråkig förskola, men vi ville ändå försöka jobba med mångfald och olika kulturer. Men just då var det svårt för oss att nå det målet. Men det var då vi började använda storyline för att skapa mångfald för barnen och då fick de träffa karaktärerna Jassam och Hiba som var flyktingbarn från Syrien. Just då hade många flyktingar kommit till Vänersborg från Syrien, så det var väldigt aktuellt för barnen. De gjorde detta tillsammans med sina personliga karaktärer, som barnen själva hade ritat, klippt ut och bestämt namn och egenskaper på. När vi jobbade medsStoryline så tyckte jag att barnen kliver in i sin karaktärsroll och på så sätt blir mer nyfikna och kreativa. Under terminernas gång, ja, jag tror det blev två år faktiskt, så utvecklades de här relationerna mellan barnen och karaktärerna Jassam och Hiba genom att det fick möta olika händelser tillsammans.

Mia:

Jag tycker Elisabet, när du berättar om det här så kommer jag att tänka på den start ni gjorde. Där ni läste upp en fiktiv annons ur den lokala tidningen om att Jassam och Hiba hade kommit hit, bodde på flyktingförläggning och sökte lekkamrater. Utifrån den diskussionen som blev med barnen huruvida man kan leka med dem eller inte, så är det ett fantastiskt arbete som det här ledde till.

Maritta:

Verkligen.

Elisabet:

Precis, det var som jag sade, det har fortgått i flera år och det första var just den här ”skapa kontakten” innan vi kom så här långt som jag berättar om nu. Men de ville skapa en förskola i alla fall, våra barn, där Jassam och Hiba och deras karaktärer skulle gå. Då började de fundera kring ”Hur ska vi kunna pratat med varandra? Vi pratar ju inte samma språk.” Men då började någon…”Men vi kan använda tecken och bilder, det går jättebra”. De pratade om kompisskap, ”Ja, kan vi leka alla tillsammans?” Jo, men det tyckte de ju att man kan. Och ”Vilka lekar ska vi leka och hur ska miljön se ut?” Då började de bygga ett bostadsområde av återvinningsmaterial, och det skulle vara ett hållbart bostadsområde. Det gjorde vi utifrån de tre dimensionerna av lärande för hållbar utveckling. Här skulle människorna från många olika länder få bo tyckte barnen. Barnen ville skapa platser där alla karaktärerna skulle träffas, de byggde bibliotek och lekplatser, badstrand och restauranger med utländsk mat – man är ju nyfiken på att prova nya rätter. Det var den här sociala dimensionen. Sedan ville de att det skulle finnas fruktträd och bärbuskar, kompost och man ska sortera sopor – ekologisk dimension. Så ville de ha ett eget sjukhus så man slapp åka så långt, bondgård för att få mjölk och ägg, och gemensamma leksaker och cyklar att låna – för då behöver ju inte alla köpa egna. Då kom den där ekonomiska dimensionen in. Vi tyckte också att genom detta arbete så förstod barnen kopplingarna mellan olika val och handlingar och att det har betydelse för miljön och för att alla ska må bra tillsammans.

Amela:

Det här kommer jag ihåg ledde oss vidare till att börja resonera kring interkulturalitet, interkulturell förståelse i förskolan. Det var då vi tog in Teskedsorden och Barnens planet, som ni sedan började använda som material. Men även Ann Åberg som pratade om hållbara relationer i förskolan. Förutom det så lyckades ni också få in undervisning kring de globala målen. Hur gjorde ni då?

Elisabet:

Ja, de globala målen de har ju kommit senare här, de kom 2015, och det ville vi också gärna introducera för barnen. Vi tyckte det var lite svårt, som kanske många andra pedagoger tycker. Men vi utgick ifrån bilderna på de globala målen, som är väldigt tydliga och inspirerande för barnen. Då fick de fundera och samtala kring dessa bilder. Barnen valde då bilder som de gillade och blev nyfikna på. De valde att leva och må bra, och det var utifrån mål tre, ”Hur får vi rent vatten?” – mål sex, och ”Få blommor och träd att växa” – mål femton, ”Att vi ska vara rädda om jordklotet” – mål tretton. På det här sättet så blev målens betydelse på barnens nivå, men vi såg ändå att vi kunde jämföra det med målens verkliga innebörd. Och det är ju det viktigaste, att barnen känner att de förstår på sitt sätt. Barnen avslutade det här projektet med att rita fyra planscher med olika budskap, för nu ville de gärna lära fler om det här viktiga, de här viktiga målen. Då fick vi trycka upp många planscher som barnen satte upp på anslagstavlorna här i staden. De fick till och med uppmärksamhet för detta i vår lokala tidning och även från positiva insändare. Det var nu då som barnen kände sig som riktigt stolta planetskötare.

Amela:

Så oerhört inspirerande saker du berättar för oss här och våra lyssnare. Nu vill jag ju fråga dig samma fråga som jag ställde till skolledarna. Kände du och dina kollegor att ni hade stött på lite olika utmaningar och svårigheter under de här åren i arbetet med de här frågorna?

Elisabet:

Så är det ju så klart. Mia och Maritta har nämnt många svårigheter som de har trott att vi har stött på, och så har det också varit. För att utmana och förändra kräver tid, mod och förutsättningar. Det är många yttre faktorer tycker jag som påverkar styrfarten i undervisningen. Det kan vara sjukdomar, man får in nya barn mitt i terminen och så där. Så att man måste vara väldigt flexibel. Planeringstiden som vi har är också otillräcklig, så att man hinner inte riktigt med. Men vi har sagt så här på vår förskola, att ”Det får ta tid och vi ser lärande för hållbar utveckling som ett livslångt lärande. Vi gör så gott vi kan och tar ett steg i taget.”

Amela:

Det har ni verkligen gjort. Vi har tillsammans fortbildat cirka 350 förskolepedagoger i Vänersborg. Då har det varit allt från skolans fortbildningsdagar till olika workshoppar, tillsammans på plats med alla pedagoger tog vi fram de här övningarna riktade mot förskolan och baserade på de globala målen. Vad tycker du, på vilket sätt tycker du att samarbete med just oss, med Den globala skolan, och de dagar vi har haft tillsammans och allt däremellan kan man säga, allt det som kanske inte syns men görs i det dolda, har underlättat eller motiverat dig i att ta in tankar och idéer kring lärande för hållbar utveckling i ditt arbete som förskolepedagog? Och hur märks detta på den skolan du jobbar på, er förskola, Öxnereds förskola?

Elisabet:

Jag tycker det har betytt väldigt mycket att få samarbetet med Den globala skolan. Jag tycker jag har fått en djupare insikt både teoretiskt och praktiskt av många inspirerande föreläsare. Det här också att alla förskolepedagoger, som Mia och Maritta nämnde, att vi fick vara med och utforma de här 14 övningarna kopplade till de globala målen. Att det har gett oss väldigt, väldigt mycket. Jag hoppas också att ni som lyssnar skulle vilja gå in och ta tips och idéer av det, och det kan ni göra på Den globala skolans hemsida under pedagogiskt material. Som du sade, på min förskola så arbetar vi alla faktiskt med lärande för hållbar utveckling men i olika former. Det är den sociala dimensionen som jag tycker är det viktigaste för oss, med demokrati och trygghet, självkänsla och det sociala samspelet. Det är här allting börjar. Sedan är vi också en grön flagg-certifierad förskola och har arbetat några år med olika mål. Målet livsstil och hälsa inspirerade oss till yoga, avslappning och dans. Några avdelningar använder maskkompost och andra bokashi för att barnen också ska kunna följa processen från mat till jord. Precis som det står i förskolans läroplan vill vi förmedla en positiv framtidstro till våra barn, det är ju jätteviktigt. Tillsammans med vår nya chef, nu när Mia lämnade oss, fortsätter vi att utveckla och förändra när nya förutsättningar uppstår. Jag tror verkligen på att utveckling gör livet roligt, lärorikt och spännande.

Amela:

Då vill jag ställa en sista fråga till dig. Av alla de här dagarna och alla aktiviteter vi har haft tillsammans, vilken dag eller vilken av våra insatser har motiverat dig till att jobba ännu mer och ännu hårdare och mer riktat mot lärande för hållbar utveckling?

Elisabet:

Ja, det är ju väldigt svårt att ta fram någonting av allt det som har varit bra. Men Barnens planet blev vi väldigt inspirerade av, som är ett bok- och sångmaterial från Teskedsorden. Som tar upp normer och mångfald och allas lika värde på ett väldigt roligt och fantasifullt sätt. Men också Barnkonventionen i en låda, med lätta övningar som är en väldig hjälp i värdegrundsarbetet. Sedan är det också, som jag inledningsvis pratade om, det här med partnerskapet som jag vill lyfta också, med en förskola i Omaruru. Det har jag haft tillsammans med Mia och två pedagoger i mitt område. Jag tycker detta har betytt mycket för att stärka vårt arbete med lärande för hållbar utveckling. Jag tycker vi har fått nya pedagogiska insikter och ökad kulturell förståelse. Barnen på vår förskola och i Omaruru de fick kontakt genom att göra vänskapsarmband och porträtt till varandra, men också genom sånger och danser. När jag var på plats nere i Omaruru så kommunicerade jag varje dag med barnen på min förskola och då fick jag nya frågor av dem att ställa. Så det har varit en aktiv process hela tiden. Nu hoppas jag, tillsammans med Mia här, att vi ska få genomföra ytterligare resor till varandra så fort världsläget tillåter det. Och kanske denna gång kommer det bli just barnkonventionen och de globala målen som kommer i fokus.

Amela:

Under det här samtalet så har vi berört många viktiga punkter inom lärande för hållbar utveckling. Vi har också berört internationalisering, ert internationella engagemang och även våra systerprogram – Erasmus+, Nordplus, Atlas. Om jag vänder mig till er alla tre nu här avslutningsvis, vad skulle ni kunna tänka er att ge för råd till alla som på allvar börjar arbeta med lärande för hållbar utveckling? Om Mia och Maritta tar skolledarperspektivet och Elisabet berättar lite från pedagogperspektivet här?

Mia:

Ja, då tycker jag det är viktigt att skapa en helhetsidé och se till att få in det här arbetet i det systematiska kvalitetsarbetet. Det underlättar genom att bygga en bra organisation kring det hela också. Kompetensutveckla och använd nyckelpersoner och se till att de har mandat i personalgruppen. För vi kan inte lösa morgondagens utmaningar eller problem med gårdagens tänkande och metoder, så vi måste vara proaktiva i det här. Det är så att det är vi pedagoger som har möjlighet att göra skillnad.

Maritta:

Ja, jag tror också det är viktigt att man har en tydlig struktur för utvecklingsorganisation och arbetsorganisation. Uthållighet, ett proaktivt ledarskap och också att man involverar medarbetarna i många olika fortbildningsaktiviteter.

Elisabet:

Jag tycker då också att vi pedagoger måste vara intresserade, nyfikna och öppna för att utföra undervisningen, så man lär. För barnen gör faktiskt det vi gör. Och se lärande för hållbar utveckling som ett livslångt lärande. Men också att förskolechef visar intresse och engagemang och stöttning, och att vi pedagoger hjälper och inspirerar varandra. Och att man tar hjälp från organisationer för lärande för hållbar utveckling, som Den globala skolan har gjort för oss.

Amela:

Ja, vi vet ju alla att barnen växer upp med snabba förändringar i sin omvärld. De möter nya människor och nya situationer och de ska lära sig att samspela och att bidra till en hållbar utveckling, såväl en ekonomisk och social som en miljömässig. Jag tycker att förskolan har en oerhört viktig roll i hur barn lär sig att möta olika utmaningar och att börja föra varierande resonemang utifrån olika perspektiv. Med det som jag har hört från er, Mia, Maritta och Elisabet och era berättelser så förstår jag, och nu förhoppningsvis våra lyssnare också, att förskolan i Vänersborgs kommun är ett utmärkt exempel på hur man kan föra in lärande för hållbar utveckling i förskolans dagliga verksamhet. Där sätter vi punkt för dagens avsnitt. Jag vill av hela mitt hjärta tacka Mia, Maritta och Elisabet, både för det mångåriga samarbetet men också för att ni ville komma hit och dela med er av era kloka tankar, idéer, tips och visioner.

Mia, Maritta och Elisabet:

Tack för att vi fick komma.

Amela:

Tack.

Du har lyssnat på LHU-podden, en podd från Den globala skolan som är en del av Universitets- och högskolerådet. Kolla in vår webbsida, www.denglobalaskolan.se om du vill ha fler tips om LHU. Vi hörs!