Avsnitt 8.

Vad innebär samverkan mellan skola och arbetsliv? Hur kan det se ut? Och hur kan skolan koppla ihop det med lärande för hållbar utveckling? Martin Flower, Den globala skolan, samtalar med Marlene Klit Welin, SYV-strateg på skol- och fritidsförvaltningen i Helsingborg och Vildana Basic, förstelärare i samverkan skola och arbetsliv på Gantofta skola.

I studion

 

Martin:

Välkomna till dagens LHU-pod. Jag heter Martin Flower och är regionansvarig i region syd för Universitets- och högskolerådets verksamhet Den globala skolan.

I dag ska vi prata om samverkan skola-arbetsliv för hållbar utveckling. Med mig har jag Marlene och Vildana som är gäster i podden. Jag vill be er presentera er själva. Marlene, varsågod.

Marlene:

Tack. Marlene Klit Welin heter jag och jobbar som SYV-strateg i Helsingborgs stad. SYV står då för studie- och yrkesvägledning. Jag jobbar på skol- och fritidsförvaltningen med vår vägledning inom grundskola, gymnasieskola och vårt kommunala aktivitetsansvar. Jag har jobbat som vägledare tidigare, sedan 2001, på olika ställen. Nu har jag förmånen att få jobba på en övergripande, strategisk nivå. Det är en ny tjänst sedan 2018, tillsattes i Helsingborg. Man ville utveckla studie- och yrkesvägledningen, synliggöra den röda tråden från när eleverna börjar till de går ut med en examen och titta lite på metodutveckling. Stöd i alla de delar som man behöver stötta vägledningsfrågan helt enkelt. Så det är ett uppdrag som jag gör tillsammans med vägledare, rektorer, verksamhetschefer – som alla har nyckelroller i arbetet med studie- och yrkesvägledning.  

Martin:

Vildana?

Vildana:

Jag heter Vildana Bašić och jag jobbar som förstelärare inom samverkan skola-arbetsliv. Och så är jag hållbarhetsombud på Gantofta skola i Helsingborgs stad. Jag jobbar på mellanstadiet, i årskurs fem, undervisar i SO och svenska. Jag har jobbat som lärare i elva år, har en lärarutbildning och har nu även tagit masterexamen i naturvetenskaplig didaktik. Min roll är att samarbeta med SYV på min arbetsplats och leda arbetet inom undervisningen med lärarna och SYV om hur man samverkar med arbetslivet utanför skolan och tar med det in i undervisningen.

Martin:

Vi kommer att få höra mer om era tjänster och det jobb ni gör. Men innan vi gör det så tänkte jag att vi skulle ta tre snabba frågor för att vi ska lära känna er lite mer personligt, och också kanske börja närma oss dagens ämne. Så jag börjar. Vildana – hund eller katt?

Vildana:

Både är lika gulliga, men gärna lite längre bort från mig. Jag blev biten av en hund när jag var liten, vilket gör att de får gärna vara lite så här på avstånd från mig. Gulliga, men nja, inte för mig.

Martin:

Så på frågan svarar du – något annat?

Vildana:

Ja

Martin:

Marlene?

Marlene:

Jag vill välja katt. Katt är ett spännande djur som kräver sin man att närma sig och få förtroende av. Så att – katt.

Martin:

Vi befinner oss ju i Helsingborg i dag… så nästa fråga kanske är lite konstig, men jag tycker ändå den är värd att fråga. Vildana, skog eller hav?

Vildana:

Natur är underbart, men mellan de här två så väljer jag skog. Det är skönt med tystnaden i naturen och bara vara och ut och promenera och stänga av alla tankar och bara lyssna på ljuden i skogen. Så – skog.

Martin:

Marlene?

Marlene:

Ja, det låter fantastisk det Vildana beskriver om skog, och corona har väl också gjort att man uppskattar skog. Men hav skulle jag välja. Det händer alltid saker på havet, i alla fall i vårt Öresund om man nu tänker på att det är närmst. Det känns skönt att Danmark tar det värsta, vi har det inte så blåsigt … ja, vi har det ju blåsigt. Men jag väljer hav.

Martin:

Teori eller praktik, Vildana?

Vildana:

I jobbet, men i överlag i livet så – praktik. Jag är en person som gillar att göra saker och … läser på när jag väl är där om man säger så. Så ska jag ut och resa, så reser jag och sedan tar jag reda på saker som jag borde se där, då. I yrket, ja, men se till att saker händer …

Martin:

Marlene?

Marlene:

Teori är väl bra att ha tänker jag, som förklaring till varför det blir som det blir ibland. Men det är klart att det praktiska skapar en annan förståelse. Jag tycker det är skönt att man kan ha en teori som kan förklara. Men absolut, praktiskt omsättande är ju … det kräver ju teorin tänker jag.

Martin:

Där närmar vi oss också dagens ämne. Vi kommer prata lite teoretiskt kanske i dag, men vi ska också ge en del praktiska exempel på hur man kan få till den här typen av arbete. Men vi börjar från början och samverkan skola-arbetsliv – vad är det?

Vildana:

För mig som lärare är det någonting jag alltid har gjort. Att jag hela tiden sätter min undervisning och kopplar den till verksamheter utanför. Det är någonting vi lärare redan gör. Någonstans har vi hamnat där vi behöver sätta ord på det vi redan gör. Då är det det här att vi bjuder in folk utifrån till att komma och berätta om vad det är de gör, i vår undervisning. Till att sätta det vi gör i våra ämnen och koppla det till vad man kan använda det till senare. Och att medvetengöra både oss lärare om vad det är vi jobbar med, men också våra elever, om vad de kan använda sina kunskaper till. I de yngre åldrarna så tänker jag att det handlar om att lära känna sig själv. Vem är jag? Vad gillar jag? Till att senare utvecklas till – vad kan jag? Och bygga vidare på vad kan jag använda mina kunskaper till längre fram. Vad kan jag välja att jobba med eller studera till längre fram? Det är en progression kan man säga, från mig och vidare till min framtid.

Martin:

Anledningen till att vi är här i dag är att ni i Helsingborg har ett arbete där ni kopplar ihop samverkan skola-arbetsliv med ert LHU-arbete. LHU i det här sammanhanget är lärande för hållbar utveckling. Ihopkopplandet av de här uppdragen, vill du säga någonting om det Vildana? Är det något som du kan rekommendera?

Vildana:

Definitivt. För mig tycker jag att de två hör ihop naturligt. När man tittar på samhället så som det är i dag pratar man väldigt mycket om klimatet, klimatförändringar, hållbar utveckling. När man söker till olika jobb så står hållbar utveckling oftast med i platsannonsen. Det handlar om att koppla det vi gör till vilken framtid vill vi ha, hur skulle vi kunna påverka den? Vad är det vi lär oss här och nu och hur kan den kunskapen användas till en positiv utveckling i vårt samhälle? Då tittar man både på det ekonomiska, det sociala och det naturvetenskapliga – de tre perspektiven. Att koppla samhället vi lever i till vår omvärld, hur kan vi göra en förändring? Så på det sättet hör dessa två ihop för mig.

Martin:

Ser du några synergieffekter som du kan nå? Alltså att ett plus ett inte blir två, utan tre, att du jobbar med det här? Kanske det är så att elevernas kunskaper fördjupas eller deras förmågor stärks?

Vildana:

Ja, men för mig är det att när man jobbar med hållbar utveckling så kopplar man den till de globala målen. De globala målen är i samhället runt omkring oss, och det är förmågor som eftersträvas till att förändra vår framtid. Så när du jobbar med hållbar utveckling, att hela tiden koppla det till de globala målen, till vad det är vi gör i skolan. Ett exempel på detta är när jag pratar om rättigheter med mina elever, så vänder de sig och tittar på de globala målen, som jag alltid har uppe på tavlan i mitt klassrum, och börjar räkna upp dem. För att de tycker att det är våra rättigheter, det är detta vi strävar mot. Då jobbar jag med hållbar utveckling tillsammans med mina elever, medvetengör dem. Samtidigt som jag pratar om hur vi kan samverka med verksamhet och företag utanför skolan i undervisningen.

Martin:

Du kommer få ge mer exempel på detta lite senare. Men om vi tar kommunperspektivet nu. Det här samverkan skola-arbetsliv, hur ser det arbetet ut i Helsingborgs stad?

Marlene:

Ja, inom skol- och fritidsförvaltningen i våra kommunala grund- och gymnasieskolor så har vi haft ett politiskt uppdrag att införa en modell för modern arbetslivsorientering. Det innebär helt enkelt att vi säkerställer att de aktiviteter som behöver göras från huvudmannens sida och tillsammans med alla berörda, på något sätt konkretiseras och skapar förväntningar på vad man kan samarbeta kring helt enkelt. Modellen innebär att säkerställa att eleverna från tidig ålder, som Vildana nämnde, som en process, man ökar helt enkelt kunskapen om arbetslivet. Man börjar kanske i individens insikt om sig själv och sitt lärande, förutsättningar. Sedan bygger vi vidare. Men vi gör det tidigt, vi kan inte börja med det här på högstadiet, utan det måste börja tidigare. Vi behöver hålla oss till undervisningen, för vi kan ju inte belamra skolan heller med alla möjliga branscher och företag som vill in i skolan. Utan vi behöver göra det utifrån skolans behov och förutsättningar. Men för att företagen och arbetslivet ska kunna få syn på det så har vi den här modellen. Där är till exempel prao som en box vi har, samverkan skola-arbetsliv som en annan. Där ingår lite det som Vildana pratar om, att samverkan skola-arbetsliv. När börjar det? Vad gör man redan? Man gör det på jättemånga skolor, man samarbetar. Men man tänker mest utifrån antingen ämnesperspektivet eller kanske hållbar utveckling. Men man glömmer vägledningsdelarna, det vill säga koppla det till att eleverna får reflektera kring vad de ser när de väl samarbetar med företag. Så man nyttjar kanske inte företagen så som man skulle kunna göra fullt ut. Så att modellen här, och där ingår också vägledning, vad vägledaren gör i högstadiet. Men framförallt tänker jag att modellen ska stödja, göra ett ramverk, så att man känner att de här ingredienserna finns, till exempel prao är lagstadgat. Men då vill vi så klart vara med, att stötta med ett förberedelsematerial, ett bra genomförande och efterarbetat processen. Både för att jobba inåt skolan, för det är lite syftet med modellen, att hur kan vi organisera i skolan för ett samarbete mellan skola och arbetsliv? Men också för att vara tydlig mot företagen hur de ska närma sig skolorna. Många företag vill ju samarbeta, men vet inte hur de ska ta kontakt. Så här har vi jobbat mycket i Helsingborg utifrån modellen och ramverket, men framförallt på skolan. Hur organiserar man för lärandet så att vi möjliggör de här bägge perspektiven som kan giftas samman och nyttjas i kontakter och relationer med företagen. Ett ramverk och en modell och sedan de delarna behöver vi tydliggöra helt enkelt, ingredienserna.

Martin:

Så på staden, kommunen, så finns det ett ramverk och ute på skolorna så förhåller man sig till det här ramverket. Jag tänkte om du Vildana skulle kunna ge något konkret exempel här? Hur kan ett sådant här arbete se ut på Gantofta skola?

Vildana:

På Gantofta skola har vi en grupp där SYV ingår och en lärare från varje stadium och en fritidspedagog. Där samarbetar vi med att skapa en tydlig SYV-aktivitetsplan där alla ämnena finns med och där det är kopplat till vad man gör, inom vilket arbetsområde i sitt ämne och hur man samarbetar med verksamheter utanför skolan till exempel. Eller hur man jobbar med att lära känna sig själv och vilka kunskaper man har. Då har läraren en tydlig plan att följa, det är tydligt för alla lärare vad kollegorna gör. Så att det inte blir kaka på kaka så att säga, så att inte alla gör riktigt samma grej kanske. Sedan är där också kopplingar till hållbar utveckling och vad man kan göra inom staden, kopplat till samverkan skola-arbetsliv. När vi bjuder in till undervisningen, till lektionerna, har vi vissa frågor till personer som kommer till skolan eller som eleverna ska besöka. Den här personen ska då berätta vad hen heter, hur gammal den är, vad den jobbar med, vad den gillade för ämne i skolan. Så eleverna kan se att ”Okej, jag har en del gemensamt med den här personen. Den här personen jobbar med detta, det kanske skulle kunna vara någonting för mig.” Så att man hela tiden kopplar elevernas erfarenheter till den här personen som de får möta och vars arbetsplats man får träffa och få höra om arbetsuppgifterna och om företaget eller verksamheten. För då får eleven också en syn på att ”Jag är här just nu och det här är vad det kan leda till.” Så att det blir en sorts röd tråd för dem kan man säga.

Martin:

Du säger att du har en koppling till hållbar utveckling, hur ser den kopplingen ut?

Vildana:

Ja, men vad gör företagen just nu för att det de jobbar med ska vara hållbart i längden, för framtiden? Och hur kan det utvecklas? Så att eleverna själva skulle kunna se hur de kan leda till en förbättring. De kan ju komma med nya idéer och innovationer och kanske i det här samtalet ta upp frågor och väcka tankar hos den här personen som de får möta. Ibland är vi så inne i vår egen verksamhet och i vårt eget jobb att vi kanske missar vissa frågor. Barn och unga är väldigt bra med att komma med nya idéer och tankar måste jag säga, det är en fördel när man jobbar som lärare [skratt].

Martin:

Har du några andra exempel som du har stött på i din verksamhet här, förutom Gantofta skola, som är värda att lyfta tycker du?

Marlene:

Ja, men det pågår jättemycket utvecklingsarbete och det är många skolor som har hållbar utveckling som ett fokusområde. Det är klart att där behöver professionerna mötas för att inspirera varandra. För att det är så tajt förknippat den här hållbar utvecklings-delen med vägledning. Men jag känner att de skolor som har ett organiserat samarbete med en SSA-grupp eller SYV-team på skolan, med representation från olika stadier, där vägledaren kan vara en processledare och är det om man är på en skola till exempel. Att de samtalen möts och att man får syn på den röda tråden och vem gör vad och vad har den här elevgruppen för behov och vad har man gjort tidigare? För när man börjar diskutera det här så blir det självklara, att det hör ju ihop. För man samarbetar utifrån hållbar utveckling med många företag kring återbruk. Där har vi många skolor i Helsingborg som jobbar. Det blir väldigt tydlig koppling till hållbar utveckling. Då kan man nyttja det också utifrån studie- och yrkesvägledning när man möter företagen och ställer de frågor kring deras karriärvägar, men också kring sådant man inte kan läsa sig till, alltså yrken som finns på det stället som man inte ser omedelbart. Hur blir man det då och hur tänkte de och vad var de bra på i skolan? Så man kan, som Vildana säger, man förbereder studiebesöket eller samarbetet med till exempel återbruk. Jag vet att IKEA är ett exempel på ett företag som jobbar mycket med skolorna. Så att man nyttjar relationen från bägge perspektiven. Det pågår på jättemånga ställen i våra skolor.

Martin:

Jag har hört talas om en funktion, kan man väl kanske säga, som ni har på kommunen som kallas engagemangsakuten. Där ni också hjälper skolorna att komma i kontakt, eller skolor och lärare, att komma i kontakt med folk inom kommunen, men kanske också inom privata näringslivet. Hur ser det ut och vad är det och varför har ni en sådan?

Marlene:

Ja, det är Emma Sjöberg, som är miljösamordnare på skol- och fritidsförvaltningen, och Julia Roth som nu jobbar på miljöförvaltningen, som har skapat den. Då handlar det om att man på engagemangsakuten har lagt yrkespersoner med spännande titlar i vår kommunala verksamhet. De har börjat till exempel på miljöförvaltningen med olika yrkesroller där. Då är det personer som säger att ”Vi kan tänka oss att skolan kan höra av sig till oss, för att veta mer eller för att skapa någon slags aktivitet tillsammans.” Så att det är ett sätt för dem att möjliggöra en väg in, att få syn på yrkesrollerna inom hållbar utvecklings-området. Men vi kommer utveckla den helt enkelt. Det är Emma Sjöberg och Julia Roth som har skapat den. Det är ett sätt att möjliggöra samverkan skola-arbetsliv, att man får syn på olika yrkestitlar som man inte känner till alls vad de gör, och det kan ju vara spännande i sig.

Martin:

Jag tänker också utifrån ett pedagogperspektiv så det tar väldigt mycket tid och det kan vara det som gör att man inte tar sig utanför skolan eller bjuder in någon till skolan. Det tillför verkligen perspektiv när man kan få in någon, och då är det ett väldigt spännande sätt att underlätta det för skolorna tycker jag.

Marlene:

Absolut. Jag pratade om det här ramverket innan och modern arbetslivsorientering med olika delar. Det är klart att man samarbetar med många olika företag på olika sätt. Där behöver vi nog … den kommer att utvecklas till även privata näringslivet, engagemangsakuten. Men vi har alla branscher inom kommunen. Så att här kan man tänka sig att vi behöver stödja att få syn på det. För att som sagt, vi behöver samarbeta.

Martin:

Det arbetet som ni gör, och kanske framförallt det som du gör Vildana, ute i skolan, det är ett arbete som utvecklar skolan på olika sätt. Ofta, de här arbetena, det handlar om någon eldsjäl kanske som driver ett arbete på en skola och man bygger upp någon struktur. Ofta när vi i Den globala skolan träffar skolor så är det någon nyckelperson som driver en skolas utvecklingsarbete kring de här frågorna. Det är trevligt naturligtvis med eldsjälar. Men hur ser ni till att det här är ett arbete som finns i hela organisationen och som finns kvar även om du skulle sluta?

Vildana:

Allt som vi gör i SSA-gruppen förmedlar vi ut till våra kollegor. Så när vi träffas i gruppen och genomför någonting för skolan, då ser vi till att alla kollegor får höra om det och ta del av våra protokoll. Vi samlar allt material i olika mappar på det som vi använder i Helsingborgs stad, som då är Google Drive, och det är tillgängligt för alla på arbetsplatsen. Aktivitetsplanen är tillgänglig för alla inom staden, finns på intranätet. Så att allt det som vi gör ska vara tillgängligt för alla. Alla på skolan vet vad jag gör, jag försöker få till så att alla vet vad mina uppgifter är. För att jag är en eldsjäl inom det här, det här är verkligen vad jag älskar att göra. Och ser till att medvetengöra kollegorna om att det här är ett arbetssätt som de redan använder, men att det handlar om att sätta ord på det. Så på det sättet gör vi vårt yttersta för att sprida det till våra kollegor, så att de också blir eldsjälar. Redan har jag sett vissa förändringar hos kollegor, som kanske själv har känt att ”Nja, det här med förändring, jag har jobbat i 20 år som lärare och kanske kan uttrycka själv vad handlar SSA om egentligen?” Att få dem till att våga ställa frågor utan att känna att de är bakåtsträvande, utan för att de här frågorna är faktiskt till för att utveckla organisationen, till att pusha ledningen inom gruppen till att tänka vidare. För att göra det förståeligt och begripligt för både våra kollegor, men också för eleverna. Så samarbete är nyckelordet och att göra allt material och alla protokoll tillgängliga för all personal och att de vet var de ska vända sig om de har frågor kring SSA. Då är det antingen till mig som förstelärare eller representanten på det stadiet som de jobbar på. Så det finns en lärare på varje … en på lågstadiet, en på mellanstadiet, en på högstadiet och en på fritids, som är representant från gruppen.

Martin:

Så ser det ut hos er. Hur ser det ut runt om i kommunen, är det lika bra organiserat överallt? Vad kan man säga om det?

Marlene:

Många skolor har organiserat för att driva samverkan skola-arbetsliv och studie- och yrkesvägledning som en motor helt enkelt, att möjliggöra samverkan externt med företag. För det krävs att man är fler. Det är ett perspektiv annars som … studie- och yrkesvägledning ska finnas överallt och då blir det kanske att ingen känner ansvar. Man är så upptagen eller man har fokus på sitt ämne eller sin kurs och så. Men studie- och yrkesvägledning, om man resonerar så blir ett plus ett tre. Jag tycker att de flesta skolor har utsett nyckelpersoner i arbetet. Rektor har organiserat att gruppen träffas vid givna tillfällen. Sedan är det en uppstart i det, vi började ju med detta för ett och ett halvt, två år sedan nu. Det kräver, lite som Vildana är inne på, vi måste förankra det i läraren och vägledaren själv också – Vad betyder det här? Vad innebär det för min undervisning och hur kan vi samarbeta? Vad har våra elever för behov? Men också att kunna säga till ledningen, ”Vi behöver tid för det här samarbetet, det sker inte av sig själv.” Så organisera att det finns det systematiska kvalitetsarbetet, ett bra stöd. Och på många skolor finns det, de allra flesta. Sedan är ju vardagen som den är, så man behöver jobba med det hela tiden. Men att organisera för ett samarbeta gör man på väldigt många av våra grundskolor.

Martin:

Jag tycker det är väldigt spännande att höra om hur man som kommun kan underlätta för skolorna, men också hur man på skolorna kan ta vara på de här tillfällena som ges och möjligheterna som kommunens ramverk kanske då sätter. Vi har också andra som vi kanske ska fundera på, hur deras roll kan vara i det här. Jag funderar lite på arbetsgivarna. Jag kan tänka mig att en arbetsgivare har mycket att vinna på att eleverna får med sig ett tänk där de också fattar informerade val och utifrån det kanske till slut utbildar sig och hamnar hos rätt arbetsgivare. Hur resonerar ni på kommunal nivå kring arbetsgivarens ansvar i de här processerna? Vad har de för del i SSA-arbetet?

Marlene:

Ja, de är ju den andra stora nyckelpersonen, förutom skolan och eleverna. Men det är klart att hela kommunen är många olika arbetsplatser. Vi tänker att vi behöver hjälpas åt att hålla en omvärldsbevakning, allt förändras så snabbt i omvärlden. Det tekniska utvecklas, nya kompetenser efterfrågas. Skolan kan inte översätta vad företagen behöver. Så företagen är nyckelpersoner i detta. Men det är klart att deras roll, det måste grunda sig i undervisningen. Så att koppla företagens … kunskap om dels hållbar utveckling, men också vem som jobbar hos dem, vad är det som efterfrågas? Att de gör det så att vi kan få eleverna motiverade här och nu också. Att det inte bara är framtidsfokus, utan också här och nu. Företagen har jättestor betydelse. Men även våra kommunala arbetsplatser, som också speglar … det är samma branscher, vi har alla branscher som sagt i Helsingborg till exempel. Men deras ansvar – ja, här möts också generationerna som vi har i skolan. Man kan ta tillvara på ungdomarnas och elevernas tankar, vad ser de kopplat till företagen? Hur tänker de, eleverna? Vi vet att Vildana jobbar mycket med hållbar utvecklingsfokus. Utifrån det fokuset så tror jag att arbetsgivarna har väldigt mycket att ta tillvara på från ungdomarna och eleverna.

Martin:

Har du hört någonting från några arbetsgivare i de här frågorna, vad de ser som sin roll?

Vildana:

Ja, jag var faktiskt med om en väldigt spännande grej bara för någon dag sedan. Där tidigare nämnda kollega, som själv kan känna att ”Vad är SSA? Förklara för mig och förklara en gång till.” Vilket jag gillar väldigt mycket. Frågade mig ”Ja, Vildana, vi ska jobba med kartor. Kan inte du kontakta någon som jobbar med det och bjuda in så att hen kan förklara hur man gör kartor och vad kartor används till i olika verksamheter?” Jag sade ”Ja, självklart kan jag göra det.” Inuti tänkte jag ”Åh, herregud, vem ska jag kontakta?” Så Google är ju ens bästa vän nuförtiden. Jag googlade och hamnade hos Lantmäteriet och började chatta med dem. Och ställde frågan ”Hej, skulle ni kunna tänka er att komma och berätta om er verksamhet, eller någon som jobbar med kartor?” De frågade vilken stad jag hörde av mig ifrån, och jag sade Helsingborg. Då fick jag höra att de har en avdelning här i Helsingborg. Så fick jag kontaktuppgifter dit. Då kan man lätt tänka ”Åh, ännu mer frågor och mejl tills man hittar hos rätt person”. Men jag tänkte ”Nej, nu har jag fått den här kollegan med på spåret, så nu måste jag se till att det här händer”. Så jag skickade iväg ett kort mejl om vad jag hade för fråga. Tänkte att de hör väl av sig på mejl. Men de gjorde inte, utan de såg det här telefonnumret i mitt mejl och ringde till skolassistenten. Som blev helt förskräckt och tänkte ”Åh, herregud, varför ringer de till skolan, vad har vi nu gjort?” Då fick de höra att de sökte efter mig. Skolassistenten sade att hon drog en lättad suck att vi hade inte gjort någonting, utan det var Vildana som var i gång igen. [skratt] Det var Lantmäteriet som ställde frågan när vill vi att de ska komma? För de är jättesugna på att komma till skolan. Och vad är det vi vill att de ska berätta om? Så min kollega hörde av sig till dem när hon hade fått kontaktuppgifterna från mig. Det hon gjorde var att hon tog fram kursplanen, tog det centrala innehållet och kunskapskrav som hon ville att eleverna skulle jobba med. Klistrade in det i mejlet, förklarade hur lång tid det här skulle kunna ta. Och att det här är i början av arbetsområdet och att hon gärna vill att de ska berätta vad de olika färgerna står för och hur man jobbar med det och så vidare. Sedan har vi de här frågorna som ska vara med i SSA-arbetet – Vem är du? Hur länge har du jobbat med det? Hur utbildade du dig? Vad hade du för intressen i skolan? Så då kommer SSA-arbetet in i detta och så pratar man också då hållbarhet. Då har man ett paket som är perfekt för eleverna i deras undervisning, skulle jag vilja säga.

Martin:

Som geografilärare, visserligen på gymnasiet, blev jag glad av att höra att ni bjöd in just Lantmäteriet. Ja, det börjar bli dags att runda av här strax. Men jag tänkte vi skulle ta lite tips och trix för att komma i gång med att koppla på hållbarhetsarbetet till det befintliga SSA-arbetet. Alltså vi har på skolor ett arbete med samverkan skola-arbetsliv, det står i våra styrdokument att vi ska ha det, och vi ska också ha ett hållbarhetsarbete. Hur kopplar vi ihop de här utifrån en pedagogiskt, kanske ett SYV-perspektiv och ett skolledarperspektiv? Ska vi … Vildana, vad gör man som pedagog i morgon om man vill koppla ihop det här?

Vildana:

För mig handlar det om att man tittar på de globala målen och vad de handlar om, vad de står för. För de är för framtiden, det är till 2030. Så läs på om dem, vad de handlar om, hur du jobbar med det, och koppla det till olika verksamheter. Det skulle jag vilja tipsa om. Ha de globala målen någonstans i klassrummet, ha dem framme hela tiden och prata med eleverna, låt dem tolka de globala målen, alltså begreppen som står på varje mål, vad skulle det kunna vara? Rita kring det, jobba skapande kring det. Då befäster eleverna det på ett annat sätt. Så jobbar man vidare med att koppla det man redan gör i klassrummet till de globala målen och de möten som man har i SSA-arbetet kopplar man då också till de globala målen. Du jobbar inom det här, vilka mål jobbar du med då? Så för mig är de globala målen ett superverktyg i kopplingen mellan SSA och hållbart arbete, alltså lärande för hållbar utveckling.

Martin:

Vad kan en SYV:are göra då?

Marlene:

Ja, då vill jag nog lyfta blicken lite tidigare. Att man som kommun … vi är ju en stödfunktion.  Jag nämnde Emma Sjöberg tidigare och jag har en kollega, vi är ett övergripande SSA-team för att stötta samverkan skola-arbetsliv. För vi vet att det tar mycket tid och energi och vi behöver vara ett stöd i skolornas arbete. Så ha en stödfunktion som kan stötta arbetet och ta alla kontakter och skapa gemensamma plattformar att mötas skola-arbetsliv. Det tror jag, den övergripande funktionen är viktig, att gå i bräschen. Men sedan bör man bli mer och mer konkret kring vad eleverna behöver. Men för en SYV:are, kroka arm med hållbarhetsombudet, alla lärarna som är i den här gruppen man har. Eller så utser man andra nyckelpersoner. Och brottas med perspektiven och hur de kan samarbeta. Då når vi en meningsfullhet, som vi har pratat om att eleverna kommer att behöva. De vill ha meningsfullhet i sina arbeten i framtiden, det tror vi. Och med de kompetenser som behövs, att här behöver vi hela tiden omvärldsbevaka. Så att använd varandra skulle jag nog säga. Men ställ krav på att få stöd i samverkansytorna med arbetslivet, om man har möjlighet så klart.

Vildana:

Jag tänker att SYV gärna får börja komma och träffa eleverna tidigare också. Att träffa dem på lågstadiet kanske en gång per läsår, vara med i undervisningen. Det kan vara läraren som planerar undervisningen eller så kan det vara SYV som planerar en aktivitet tillsammans med eleverna. Men att få eleverna att fundera lite på vem är jag, som jag tidigare nämnt, vem är jag, vilka kunskaper har jag? Och så får man träffa någon som kommer att hjälpa mig på vägen till val längre fram. Kanske på mellanstadiet träffa dem två gånger per termin. Sedan på högstadiet så har vi det här att hur många gånger en SYV ska träffa eleverna i sjuan, åttan, nian. Men att börja tidigt skulle jag vilja säga.

Marlene:

Jag skulle bara vilja komplettera med att om man nu ska börja med någonting, så kommer vi att börja att jobba med samverkan skola-arbetsliv, det som kallas för SKAL. Att man kopplar ihop konkreta företag med skolor. Där vi har börjat med industri- och techbranschen. För det är yrken som dels är de farliga, man får inte riktigt prao där. Men de finns i lokala området runt skolorna ibland. Sedan har vi då techbranschen som finns i alla. Så vi har börjat att initiera samarbeten, att få skolan och företaget att mötas och skapa en aktivitet tillsammans. Så att om man ska börja med någon bransch, så ta någon som man inte kan se i sin omedelbara närhet, det är väl också ett tips för vidgat perspektiv. 

Martin:

Skolledare då, vad kan de tänka på för att få i gång det här?

Marlene:

Jag tänker att man ska ha ett mål med sin studie- och yrkesvägledning där samverkan skola-arbetsliv är en del. Vildana har varit inne lite på det här med insikt och utsikt och framtidssikt. Att man ska jobba med att också fatta beslut. Så jag tänker att man ska ha höga förväntningar på att eleverna har kunskaper för väl underbyggda val. Men också för att fortsätta ett livslångt lärande, ett karriärlärande helt enkelt som fortsätter. Genom att då utse till exempel en grupp som tillsammans blir större än att det ska sippra ut hos alla, hela skolans ansvar. Det blir det, men gruppen behövs för att det ska hända. Så ha mål, låt det ingå i det systematiska kvalitetsarbetet, ha förväntningar, följ upp.

Vildana:

För min del så tänker jag att man ska ha tid till att mötas, både i gruppen och i de olika arbetslagen och diskutera frågor som har med både hållbarhet och samverkan skola-arbetsliv att göra. Sedan tänker jag att det också är viktigt att ge eleverna möjlighet till att påverka sitt närområde, alltså skolan. Där har vi också handlingskraft, att det jag gör det behövs, mina åsikter behövs, de betyder någonting och det händer någonting med det. Det är inte bara på papper och det är inte bara prat, det är action också.

Martin:

Det låter som en bra avslutning på det här, att det blir lite action bara, inte bara prat.

[skratt]

Martin:

Tack så jättemycket Vildana Bašić och Marlene Klit Welin. Tack så mycket från Den globala skolan och välkomna åter.