Lyssna

Avsnitt 9.

Är du intresserad av internationella samarbetsprojekt - eller kanske redan involverad i ett utbyte? I det här avsnittet av LHU-podden testar vi vårt eget kompetensutvecklande material om olika etiska dilemman som kan uppstå under lärar- och elevutbyten. Det handlar bland annat om situationer som rör kärlek, religion och sociala medier. Medverkar gör Den globala skolans regionansvariga Thomas Nordell, Mathias Demetriades, Karolina Sandahl och Bosse Hellström plus Ursula Lindehejd, handläggare på UHR.

Materialet "Etiska dilemman under utbyten"

Karolina Sandahl, Mathias Demetriades och Thomas Nordell i studion

Thomas:

Jag kommer ihåg första gången jag skulle åka tåg i Indien. Som allt som man gör för första gången så är man ju väldigt nervös och osäker på om man gör rätt. Det gällde att först hitta en biljett, och på den här tiden i Indien så fanns det säkert 99 falska biljettkontor på varje riktigt. Men jag lyckades, jag och en vän vi lyckades, hitta rätt biljetter. Sedan ska man också hitta rätt perrong, rätt plattform, och tåget gick tidigt på morgonen. Vi checkade ut från hotellet och lyckades hitta rätt plats i New Delhis väldiga tågstation. Vi står och väntar där, det är väl ungefär en 20 minuter innan tåget ska gå. Eftersom det är första gången som vi ska åka tåg i Indien så vill man gärna ha bekräftelse. Det sitter några män på en bänk och vi försöker fråga dem ”Är det här tåget som ska gå till Agra?” Vi ska nämligen åka och se Taj Mahal. Men männen kan inte engelska, men de förstår ju Agra och nickar bekräftande – det känns tryggt. Det kommer in ett tåg till perrongen, men det ser inte riktigt ut som jag har tänkt mig att det här tåget ska se ut, det är inte som jag har föreställt mig. Det ser mer ut som ett godståg, väldigt få fönster. Men vad vet jag, det är ju första gången jag ska åka tåg i Indien så jag har faktiskt ingen aning. Vi står där och funderar på ”Är det här verkligen rätt tåg?” Vi vänder oss till de enda auktoriteterna som finns den här tidiga morgonen, farbröderna som sitter på en bänk, och frågar igen ”Agra?” och de nickar ”Agra”. Tåget börjar röra på sig, vi tittar på klockan och det är faktiskt sju minuter kvar till tåget ska gå. Men vad vet vi, det är ju första gången vi ska åka tåg i Indien och det kanske är så att man inte är så noga med tider i Indien. Tåget börjar rulla och vi går bredvid tåget ett tag. Vi måste ju ta ett beslut nu, det rör sig, vi går bredvid en öppning – ”Ska vi hoppa in? Ska vi stanna kvar?” Vi tittar på de här farbröderna igen och de viftar med händerna på något sorts go, go, go-sätt, så tolkar vi det i alla fall, och vi hoppar ombord. Tåget börjar rulla iväg med långsam hastighet genom den indiska staden och vi ser oss runt i tågkupén där vi har kommit in och där sitter det tolv rökande sikher. För er som inte har en inre sikh framför er kan man säga att det är stiliga män med långa skägg och turban, traditionellt klädda. Vi frågar dem ”Det här tåget går till Agra?” Vi vill gärna ha bekräftelse många gånger. Ingen kan engelska, men de förstår ju Agra, så de nickar, det ska till Agra. En tågresa till Agra tar ungefär två timmar med det snabbaste tåget. Det tåg som vi hade köpt biljett till skulle ta fyra timmar. Efter åtta timmar på det här långsamma tåget så inser vi att det är något som är fel. Det visar sig att det här är då posttåget. Vi kom faktiskt fram till Agra, men det tog tolv timmar. Det hade varit en ganska tråkig historia i sig om det inte var så att det hände något mitt på den här resan. Ungefär efter sex timmars passiv rökning så stannar tåget igen, det är oändliga stopp, och en man hoppar ombord. Han ser ut som en galen kemilärare. Han har en smutsig labbrock på sig, han har provrör i fickorna. De här sikhiska männen, för första gången blir de väldigt uppspelta, det syns att nu händer någonting. Mannen som hoppar ombord har ett otroligt självförtroende, det märks att här kommer någon sorts superstjärna, en viktig person. Vi förstår inte riktigt vad som händer, men han börjar ta fram provrören ur fickorna och röra om i någon sorts vätska med en tops. Spänningen är stor när han går fram till den första mannen, som betalar honom lite pengar. Han drar ned mannens ögonlock och stoppar in en tops i ögat på mannen, som börjar skrika och gråta, det är något som svider väldigt mycket. Han gör likadant med andra ögat och den här sikhen gråter, men ser ändå lycklig ut. Han går vidare till nästa man och gör likadant. Till slut så har den här mannen med den vita rocken gjort samma procedur på alla tolv män. Man tänker ändå vad livet är härligt och spännande, att vem kunde tro att man skulle sitta i en tågvagn med tolv gråtande, lyckliga sikhiska män, och långsamt färdas genom Indien? Men det är inte så härligt just då, för precis nu så står han framför oss, framför mig och min vän. Han har den här topsen, samma tops som han har stoppat i alla andras ögon står han och håller i framför mig och visar att han kan göra den här behandlingen på mig. Jag försöker med kroppsspråk visa att ”Nej, tack”. Sikherna missförstår mig och tänker att ”Han är snål, han har inga pengar”. Så de börjar skramla i tågvagnen för att jag ska få de här kronorna för att göra den här behandlingen. Men det hinns inte med, tåget stannar och den här mannen med den vita rocken hoppar ut, ur mitt liv för alltid, men på något sätt så har han alltid varit kvar. Jag är säker på att jag lärde mig någonting den där dagen, jag vet inte riktigt vad, men så kan det nog vara.

Jag heter Thomas Nordell och i dag ska vi testa ett bra, pedagogiskt material som är speciellt framtaget för dig som ska ge dig iväg eller funderar på att ge dig iväg på internationella utbyten. Med mig i studion finns också Karolina Sandahl.

Karolina:

Hej, hej.

Thomas:

Och Mathias Demetriades.

Mathias:

Hej.

Thomas:

Vi jobbar alla för Den globala skolan på Universitets- och högskolerådet. Vad har vi på Universitets- och högskolerådet, Mathias, vad är det för någonting?

Mathias: 

Ja, men vi kan ju börja med att kanske förkorta det till UHR, Universitets- och högskolerådet, UHR. Där har vi program som syftar just till internationella utbyten. Det finns en oändlig massa möjligheter i Europa och utanför Europa, program som Nordplus till exempel, som är inom Norden. Men också Erasmus+, som syftar till utbyten i Europa. Sedan så har vi ett annat program som heter Atlas, som vi kommer höra lite mer om snart, som är utanför Europas gränser. Vi i Den globala skolan samarbetar ofta med lärare och lärarstudenter och förbereder dem inför utbytesprojekt. Vi har viktiga samtal om kulturmöten, om lärande för hållbar utveckling, och vi försöker ge en mer rättvis, nyanserad bild av vår omvärld. För det är viktigt, eller hur?

Thomas:

Men du sade ju kulturmöten, inte kulturkrock, varför valde du just det ordet?

Mathias: 

Ja, men det är väl lite trevligare, det är väl lite mer positiv klang i det, eller hur? Varför utgå ifrån att det blir en krock? I och för sig, det här du just berättade om kan ju vara lite av en kulturkrock. Men det beror på hur man ser det. Men det låter trevligare med kulturmöten, interkulturella möten.

Thomas:

Och internationella utbyten är något som vi tre här i studion har stor erfarenhet av och något som vi verkligen gillar att jobba med. Lina, vad har du för bakgrund när det gäller internationella utbyten?

Karolina: 

Jag har dels arbetat som lärare under nästan 20 år och har vid flertal tillfällen arbetat med utbyten och fältstudier med gymnasieelever, framförallt i Indien. Sedan har jag också inom ramen för Den globala skolan arbetat, just som en del av kompetensutvecklande arbete, med utbyten och samarbeten.

Thomas:

Mathias?

Ja, jag har också arbetat mycket med internationella utbyten i Europa, inom Erasmus+ som jag nämnde alldeles nyss, med elever och med lärare. Men också i Sydafrika, Kamerun, i Östafrika och då var det en stor del av mitt liv. Du då Thomas?

Thomas:

Ja, jag har också ägnat en stor del av mitt lärarliv åt internationella utbyten i alla världsdelar faktiskt, men framförallt i Östafrika, där har jag varit många gånger med elever och med lärare.

[musik]

Thomas:

Varför är det så bra med utbyten då, Lina?

Karolina: 

Förutom alla de kunskaper kopplat till skolämnen som kommer med utbyten, så tänker jag nog att det är den bästa undervisningsmetoden för att komma åt centrala delar i läroplanen som handlar om det här med internationell förståelse och perspektivtagande, både i perspektiv kopplat till sig själv och andra och omvärlden, och det som handlar om empati.

Thomas:

Mathias?

Mathias:

Ja, men jag håller med vad Lina säger. Det blir ett sätt att faktiskt förverkliga läroplanerna som pratar just om det här om internationell solidaritet, att eleverna ska ha en global och europeisk identitet. Ja, men hur gör man det? Men det gör man ju bäst genom att faktiskt få möta verkliga människor och ta klassrummet ut i världen.

Thomas:

Det är ju många saker som man kan lära sig med att läsa böcker. Men det finns också en hel del som man måste uppleva för att lära sig, och därför är ju internationella fältstudier ett väldigt bra pedagogiskt verktyg. Kan man misslyckas?

Mathias:

Ja, men helt klart. Det finns många fallgropar och jag tror att vi här skulle kunna dela med oss av många av dem. Men det är inte helt enkelt när man reser med elever eller faktiskt också kollegor, lärarkollegor, som vi alla har gjort här. Den största risken, som jag ser det, är faktiskt att man ger en alltför ensidig bild av partnerlandet. Att man inte har förberett sig tillräckligt väl och att det inte blir en rättvis bild. Det kanske blir alltför exotiskt eller alltför fattigt helt enkelt, det stämmer inte överens med verkligheten.

Thomas:

Ja, det sägs ju att dåliga utbyten kan till och med förstärka stereotypen.

Mathias: 

Ja, men det håller jag med om. Jag tror att det är ingen quick fix att man bara köper en biljett och sedan så är empatin, som du var inne på Karolina, eller den här ökade förståelsen någonting som händer på en gång. Utan det kan verkligen cementera stereotyper, fördomar, om den andre, om partnerlandet.

Thomas:

Vad är det svåraste med ett internationellt utbyte, Lina?

Karolina:

Jag tror att det svåraste är att få till en ömsesidighet. Då tänker jag både i det formella samarbetet, men också en ömsesidighet som finns där under hela processen. Då tror jag att det är oerhört viktigt att båda parter, utifrån sina perspektiv, sina förutsättningar, vill delta och också uppleva att det här utbytet verkligen kan bidra till en måluppfyllelse i den egna organisationen.

Thomas:

Men vad skulle det kunna vara då som man samarbetar om, som är ömsesidigt?

Karolina:

Det finns ju, tycker jag, en mycket bra plattform som är en utgångspunkt för alla egentligen, och det är Agenda 2030 och globala målen för hållbar utveckling. I globala målen så går det att hitta de här fenomenen som är angelägna för både en svensk kontext, vilken svensk skola som helst, och egentligen vilket partnerland och skola som helst. Det kan vara till exempel mål 11 om hållbara samhällen, eller mål 13 som handlar om klimatfrågan, eller mål 10 som handlar om minskad ojämlikhet, eller varför inte mål 5 som kan handla om jämställdhet. Det kan egentligen vara vad som helst. Att formulera gemensamma mål utifrån globala målen, som ger det här gemensamma mandatet, det tror jag. Sedan tror jag att det är oerhört viktigt att formulera och tänka gemensamt kring lärandet. Vad är det som den svenska skolan vill uppnå i form av lärande och vad vill partnerskolan, eller partnerorganisationen? Jag själv tänker att det är oerhört viktigt att ha den här gemensamma förståelsen för just samtal och möten, och att man kan enas i det och hitta arbetsformen utifrån just samtal och möten.

[musik]

Thomas:

Mathias, det finns ju någon fråga som är klassisk i utbytessammanhang?

Mathias:

Ja, men precis. Jag glömmer aldrig hur jag blev konfronterad själv, jag var rätt så ung och ledde ett utbyte med Sydafrika. Då var det en kvinna, Pauline Duncan, hon sade till mig ”Never forget the six word question – what is in it for us?” Att man verkligen har med det från första början, det här som du är inne på Lina, ömsesidigheten. Varför ska de ta emot oss om de inte lär sig någonting? Utan att man har en dialog från första början kring det.

Thomas:

Lina, du hade ju något förslag om att man kunde jobba med ett gemensamt dokument?

Karolina:

Mm. Det har visat sig i våra verksamheter att det är oerhört viktigt att lägga mycket tid på ett gemensamt måldokument. Där de här övergripande målen finns nedskrivna, men också former för samarbetet – vilka som ska delta, på vilket sätt och även de saker som har med finansiering att göra. Så kan man falla tillbaka på det här gemensamma måldokumentet.

Thomas:

Mathias, nu tänker vi att vi är en skola och vi har nyss fått pengar till ett utbyte. Hur kan man då förbereda sig tillsammans med eleverna? Finns det några verktyg du kan tipsa om?

Mathias:

Ja, men vad bra att du ställde den frågan. Nej, men det finns det ju och vi har faktiskt tagit fram etiska dilemman kopplade till mobilitetsprojekt, till de här utbytesprojekten. Vi ska testa det här i dag, men jag tycker det är på sin plats, jag måste ju spela lite på mitt grekiska ursprung, vi måste ju definiera vad är ett ”dilemma” egentligen? Tittar vi här, jag leker lite, jag är ju faktiskt språklärare i botten här. Dilemma – det kommer ju från grekiskans ”dίlēmma”, tvådelad försats bildat av ”di” plus då ”lêmma”, som är försats, antagande. Det är en besvärlig situation där man tvingas göra ett val mellan två eller flera alternativ som vart och ett frambringar olika oangenäma följder.

Thomas:

Så inget svar är bra alltså – oangenäma följder?

Mathias:

Det låter ju nästan som att det inte finns någon positiv väg ut ur det här. Men det tror vi ändå på, eller hur? Men det är inte lätt, det är komplext och det är just därför så viktigt att faktiskt syssla med de här etiska dilemmana.

Thomas:

Alltså, på Den globala skolans hemsida hittar vi 15 stycken etiska dilemman som en ansvarig lärare kan möta under utbyten. Alla exemplen på hemsidan är tagna ur verkliga händelser. Det är vitt skilda ämnen, som till exempel klädsel, kost, hemlängtan, kärlek, mutor och jämställdhet med mera. Alla ämnen bygger som sagt på tidigare erfarenheter. Mathias, du som är halvgrek och väldigt bra på sådana här dilemman?

Mathias:

Precis. Jo, jag spelade ju att jag var proffs här nu, så…

Thomas:

Kan inte du snurra på hjulet, så väljer vi första dilemmat? Så får vi se vad det stannar på.

Mathias:

Okej, vad spännande, jag får börja alltså?

Thomas:

Ja, du får börja.

Mathias:

Okej, vi snurrar här på etiska dilemma-hjulet.

[hjul som snurrar]

Mathias:

Åh, nej.

Thomas:

Den stannar på religion.

Mathias:

Åh, religion, ja. jag är ju faktiskt religionslärare också här, så det kanske är passande.

Thomas:

Ja, ska jag läsa upp det?

Mathias:

Ja, gärna.

Thomas:

”Ni befinner er på ett internationellt utbyte där eleverna bor i värdfamiljer under en vecka. En av era elever skriver ett sms till dig en kväll, där framgår att värdfamiljen eleven bor hos vill avsluta varje dag med en gemensam bönestund. Eftersom eleven är ateist känner eleven sig mycket tveksam och obekväm.” Mathias, vad gör man?

Mathias:

Mm, det här känner jag igen faktiskt och det här har jag varit med om själv. Det här, jag vill först och främst säga att det här är inte helt enkelt. Återigen, vi kommer att återkomma till det, det handlar om att göra hemläxan. Att känna till att det ser väldigt annorlunda ut än den svenska kontexten. I Sverige är vi sekulariserade. Sekularisering innebär att religionen har i mångt och mycket inget stort utrymme i det offentliga rummet, i vardagen. Medan i andra länder så är den andliga dimensionen på verkligheten väldigt påtaglig. Religion syns, hörs, det är ingenting konstigt, det är väldigt naturligt. Här blir det ju … vi pratade om det här med kulturmöten kontra krock, men här blir det … finns ju risk för en kollision precis som den här eleven uttrycker. Men det är viktigt att känna till, att göra hemläxan, prata om det landet vi ska åka till. Ja, men det är ju faktiskt vi som är i minoritet i den här kontexten, majoriteten i världen räknar med en andlig dimension. Så diskutera kring det här med sekulära kontra religiösa samhällen. Det tror jag verkligen, att prata om de här sakerna och även låta eleven kanske också fundera själv. Det går inte att säga att ”Du måste vara med”, för så här är det ofta när vi jobbar, att man bor i värdfamiljer och då finns det … då kommer man nära familjen man bor hos och då finns det sådana här möjligheter att leva och ta del av vardagen.

Karolina:

Jag tänker att man ska ta vara på alla de möjligheter som kommer i och med ett utbyte, där man på riktigt faktiskt får syn på de här kanske känsliga, kontroversiella frågorna. Som ju är en sådan central del i allas liv egentligen. Det här exemplet utifrån det här dilemmat fångar ju för många en känslig fråga. Jag tänker att vi ska inte ducka, utan vi ska snarare bjuda in den här typen av frågor och låta klassrummet, låta samarbetet, vara en arena där elever kan få tänka fritt men också under vägledning, i samtalsformer och demokratiska former.

Mathias: 

Absolut, och är det så att man inte har involverat religionsläraren innan, så är det här ett fantastiskt bra tillfälle att faktiskt arbeta ämnesövergripande i de här projekten och få med många perspektiv och många lärare. Men jag glömmer aldrig en … jag måste bara dela kort, en situation som hände just i Sydafrika som jag nämnde tidigare att jag jobbat i. Då var vi ute och åkte bil tillsammans med vår samarbetspartner. Han började fråga lite så här ”So, what church do you belong to? – Vilken kyrka går du i?” och så där. Varpå min lärarkollega sade ”No, no, no, I am an atheist – Nej, nej, jag är ateist”. Han tvärstannade bilen och körde åt sidan och vände sig om och sade ”What!” Det var väldigt ovanligt och därifrån så blev det en rätt så … till slut ändå en rätt så bra diskussion om hur våra samhällen ser olika ut.

Thomas:

Ja, och poängen blir väl egentligen att man kan låta elever ta ställning innan man åker, till hur de kommer att agera i ett sådant här tillfälle. Då är man förberedd och det kan ju ge en trygghet. Om man vill då säga att man är ateist till exempel, så får man vara beredd på att…

Mathias: 

Det ser annorlunda ut helt enkelt, ja.

Thomas:

Ja. Jag tycker vi tar ett till. Mathias, ska du snurra på hjulet?

[hjul som snurrar]

Thomas:

Mutor. Lina, vill du ta den?

Karolina: 

Helst inte faktiskt.

Thomas:

Mathias?

Mathias:

Nej, men jag har just tagit en om religion.

Thomas:

Ja, jag tycker den här är för svår. Vi kanske får ringa till Ursula Lindehejd på Visbykontoret. Hon arbetar ju faktiskt med … ja, vad är det hon gör Mathias?

Mathias:

Nej, men hon arbetar bland annat med det här som jag nämnde kort inledningsvis, Atlas – utbytesprogrammet. Så hon är väl jättelämplig att fråga, hon sitter nog bara och väntar på att vi ska ringa.

Thomas:

Ring henne.

Mathias:

Ja, vi testar.

[telefonsignal]

Ursula: 

Universitets- och högskolerådet, det är Ursula Lindehejd.

Thomas:

Hej Ursula, det är Thomas och Mathias och Lina.

Ursula:

Hej.

Thomas:

Har du tid en stund för oss?

Ursula:

Ja, men absolut.

Thomas:

Vi har ett problem som ingen av oss vill svara på riktigt, det handlar om mutor. Ska jag läsa upp det för dig?

Ursula:

Ja, gör det.

Thomas:

”Ni befinner er på ett internationellt utbyte. En elev har klättrat upp på en staty som föreställer landets ledare. En vakt agerar direkt och nu vill han ha pengar för att inte anmäla situationen till polisen.” Ursula, vad gör man här, det här blir ju svårt att redovisa?

Ursula:

Ja, tyvärr så förekommer det korruption i en del länder och det är verkligen ett hinder för utveckling och för att människor som lever i fattigdom ska kunna få det bättre. Så därför tänker jag att det är jätteviktigt att man aldrig tar emot eller ger mutor. I det här exemplet då när vakten hotar med att kontakta polisen, då tänker jag att det är jätteviktigt att det finns en vuxen på plats som kan försöka samtala med den här vakten kanske, och att eleven får be om ursäkt för sitt beteende så klart. Skulle då vakten ändå vilja ha pengar för att inte kontakta polisen, så tycker jag inte att man ska ge med sig. Utan då får polisen kontaktas och sedan så får man lösa situationen som eventuellt följer på bästa sätt. Jag tycker inte att … ge en muta det är inte ett alternativ helt enkelt.

Thomas:

Om det ändå sker då?

Ursula:

Ja, om det ändå sker i den här situationen så är det bra om medföljande vuxna har pratat ihop sig innan, vem som tar vilken roll om en situation som den här uppstår. Det kan ju vara så att någon hanterar själva akuta situationen, någon annan går undan med övriga elever och så vidare. Som medföljande vuxen under ett utbyte så har man ett väldigt stort ansvar att finnas där som en trygghet och hjälpa till att hantera situationerna. Det kan ju hända en sådan här sak. Då är ett bra tips att ha med sig telefonnummer till exempel till den svenska ambassaden i landet, man kan ha det inlagt i mobilen så att man kan ringa. De brukar ha ett akutnummer om man behöver stöd eller råd. Till sist så vill jag verkligen trycka på det här att det är en så viktig del av förberedelserna inför utbytet att man gör en analys där man pratar igenom vilka situationer som kan uppstå och hur man då ska agera. Det är också viktigt att man tar upp kulturella skillnader, vad som är viktigt att tänka på i just det här landet som man ska åka till, hur man beter sig där och så vidare. Man måste involvera både lärare och elever i det här arbetet, och förhoppningsvis kan man då undvika att en sådan här situation uppstår. Men om det ändå gör det, så är man i alla fall förberedd. Så tänker jag.

Thomas:

Det bästa är att inte klättra upp på den där statyn.

Ursula:

Exakt, exakt, det är det bästa. Och om det händer så är det viktigt att man är förberedd på hur man ska hantera en liknande situation.

Thomas:

Återigen så är det bra att tänka igenom saker som kan hända innan man åker. Tack Ursula.

Mathias:

Tack Ursula.

Ursula:

Tack så mycket, kul att ni ringde. Ha det fint. Hej.

Mathias:

Hej då.

[musik]

Thomas:

Ja, det var Ursula som svarade på den där frågan. Jag tycker att det är dags för dig Lina att få svara.

Karolina:

Spännande.

Thomas:

Mathias, du snurrar på hjulet.

Mathias:

Jag snurrar.

[hjul som snurrar]

Thomas:

Värdegrund. Jag läser den. Lina, ”Ni befinner er på ett internationellt utbyte. Du får kännedom om att en elevs Instagramflöde är fullt av nytagna bilder från partnerlandet, som inte speglar den värdegrund samarbetet är byggt på. Vad gör man då?” Det här måste ha hänt dig?

Karolina:

Ja, det har det gjort och jag tror att det kommer att hända allt mer, eftersom sociala medier är en sådan oerhört central del i inte bara ungdomars liv, utan alla vuxnas liv också, eller många vuxnas liv i alla fall. Så jag tror att det är lätt hänt helt enkelt att det blir så här, för vi är väldigt vana vid att förmedla känslor, ögonblicksbilder på Instagram. Så gör vi det privat och så tänker vi inte att vi representerar någon annan. Jag har några erfarenheter som kan likna det här och det har varit när elever i grupp har fått formulera hälsningar från utbytet. Då har jag upptäckt några formuleringar eller bilder som kanske inte riktigt har speglat värdegrunden som utbytet bygger på. Det har kanske till exempel kunnat vara sådana saker att man längtar efter maten hemma och att maten inte smakar bra till exempel där man är. Eller att det är många bilder på ungdomar som solar.

Thomas:

Vad ger man för signaler då?

Karolina:

Ja, det är ju det här som är dilemmat kan man väl säga. Jag tänker faktiskt att det är väldigt, väldigt viktigt att prata om de här sakerna i förväg. Och framförallt använda metoder tror jag som tränar elevers reflektionsförmåga, förmåga att skifta perspektiv, förmåga att få syn på sig själv och vem man representerar och så vidare. Då tror jag att man behöver öva på det väldigt mycket innan.

Thomas:

Kan man det? Har du någon övning på det?

Karolina:

Jag tror man skulle kunna göra den här, testa det här dilemmat med sina elever. Då kan man diskutera sådana här saker, typ på vilket sätt tycker de att det här är ett problem? Är det ens ett problem? Vad är det för värdegrund? Vilken typ av Instagramposter vill man då ha, som både speglar värdegrund men kanske också faktiskt kan spegla ungdomarnas intressen och engagemang? Då tror jag att man behöver ha det här samtalet. Jag tror att på något sätt så måste man träna och göra så att även eleverna, inte bara vi lärare, äger värdegrunden, så att den blir förankrad. För det är först när man har den i sig som den kan bli ett riktmärke. Till exempel om man nu är i partnerlandet och så vill man posta någonting, så kanske det ändå … man kanske får den här tanken ”Aha, vänta, det här kanske inte är så respektfullt”.

Mathias:

Jag tänker spontant att det här är något som vuxenvärlden också behöver bli vassare på. Det kanske är så att ungdomar till och med är bättre än vuxna.

Karolina:

Ja, det tror jag. Jag tror att ungdomar åtminstone är väldigt vana att tala om vad man gör på sociala medier och inte. Så det är ingen främmande diskussion. Men jag tror att den är viktig att ha innan. Man vet ju aldrig vilka dilemman egentligen som uppstår, och då tror jag just det här att träna på att utveckla de här förmågorna att samtala och fundera och så, det tror jag är väldigt viktigt för att kunna hitta bra lösningar på plats.

Mathias:

Jag tänker bara det här ordet ”värdegrund” som vi använder här frekvent, känner de ens till vad skolans värdegrund är, vad styrdokumenten talar om? Bara det, att lyfta och titta på dem.

Karolina:

Det tror jag, och jag tror också att det kan vara en poäng att faktiskt låta eleverna vara med och formulera värdegrund som är viktig att ha med i ett utbyte. Att det inte bara formuleras av ansvariga lärare.

Thomas:

Det är ju lättare för alla som är med i ett utbyte, att man vet vilka förväntningar det är på en innan. Så att man inte blir besviken i efterhand om man säger. Så att det är ju därför de här övningarna är väldigt bra att göra.

Karolina:

Ja, jag tror det. Jag tänker för mig, och det är också faktiskt av erfarenhet när jag har jobbat mycket med elever, två stycken stora begrepp som är ledord. Det ena är då perspektivtagande – att få förutsättningar för att kunna skifta perspektiv. Och ett annat begrepp, som hänger väldigt mycket ihop med det här, men det som är reflexivitet – som innebär att kunna iaktta sig själv i förhållande till omvärlden.

Thomas:

Mycket bra.

[musik]

Thomas:

Hinner vi med en sista?

Mathias:

Ja, men det måste vi. Vi måste ju involvera vår kollega Bo, Bosse, Hellström, regionansvarig i syd. Lång, lång erfarenhet av internationella utbyten. Det vore nästan …

Thomas:

Tjänstefel.

Mathias:

Tjänstefel om vi inte ringer honom. Det var faktiskt han som introducerade mig en gång i tiden och tog med mig på en så kallad global resa, som vi kallar det i Den globala skolan, på den tiden till Sydafrika. Så han har betytt mycket för mig. Vi ringer honom.

[telefonsignal]

Bosse:

Ja, det är Bosse.

Thomas:

Hej Bosse.

Mathias:

Hej Bosse.

Karolina:

Hallå Bosse.

Bosse:

Hej på er.

Thomas:

Hej. Vi sitter i en studio och spelar in en podd som handlar om internationella utbyten. Har du tid några minuter?

Bosse:

Javisst har jag det.

Mathias:

Det skulle vara jättejobbigt nu om du sade nej.

Bosse:

[skratt]

Thomas:

Jag tänker att vi snurrar på vårt dilemma-hjul och sedan så får du ett problem att ta ställning till.

Bosse:

Okej.

[hjul som snurrar]

Mathias:

Blir det muta igen.

Thomas:

Nej, kärlek.

Mathias:

Vad härligt.

Thomas:

Jag läser upp den för dig Bosse här.

Bosse:

Ja, tack.

Thomas:

”Du befinner dig på ett internationellt utbyte”, och du har ju gjort många sådana, så det här har säkert hänt. ”En av dina elever har blivit förälskad i en elev från partnerskolan. Några av elevens klasskompisar tycker det är olämpligt och kontaktar dig som ansvarig lärare.” Och Bosse svarar?

Bosse:

Det där är ju inte helt enkelt. Men ja, alltså först så kanske jag skulle vilja ha ett förtydligande, vilka elever är det som tar kontakt? Är det min elevs klasskamrater eller är det de andra klasskamraterna?

Thomas:

Ja, det kan vara vilket som.

Bosse: 

Det kan vara vilket som, okej. Om det var så att det var eleverna på den skola där vi är, alltså i det land som vi besöker eller som vi har utbyte med, så skulle jag nog börja med att ta kontakt med någon av mina mest förtrogna samarbetspartners och prata lite grann kring det. Därför att det är uppenbart att det redan på något sätt påverkar vårt utbyte. Sedan behöver det inte vara så att det påverkar jättenegativt eller så, men det kan bli så att det blir mycket snack kring det och lite beroende på hur det utvecklar sig och så. Så jag skulle nog börja där och sedan så skulle jag naturligtvis prata med min elev, men med respekt naturligtvis. Alla kan ju bli kära. Man kan ju inte förbjuda någon att bli kär.

Thomas:

Det är väldig svårt.

Bosse:

Ja, det är svårt.

Thomas:

Och olämpligt.

Bosse: 

Men däremot så är det som med alla andra sådana här frågor kring ett utbyte, att någonstans måste man lite grann ha förberett det här. Inte just att man kanske ska bli kär, men hur ser vi på varandra, att vi har en ömsesidig respekt för traditioner och kultur, normer. Utan att någon ska behöva känna sig kränkt eller påhoppad naturligtvis, och det gäller ju båda sidorna. Så jag skulle börja där och prata med någon förtrogen på samarbetssidan och sedan med min elev.

Mathias:

Jag tänker också, det är viktigt när man har de här känsliga, svåra frågorna, att man faktiskt har en relation med eleven sedan tidigare. Där de känner sig trygga, har förtroende och att det inte är första gången du har de här samtalen. Att man har byggt över tid ett förtroende.

Bosse:

Ja, det är helt avgörande, det har du helt rätt i, absolut. Sedan beror det på fortsättningen, hur påverkar det utbytet? Eller påverkar det utbytet eller är det en oförarglig flört? Eller man ser att de sitter ihop och de pratar, de har mysigt, de skrattar och så här – det är ju bara mysigt.

Thomas:

Ja, jag har själv varit med om många sådana här historier på utbyten och det har allt ifrån slutat med ingenting till äktenskap och barn.

Bosse:

[skratt] Ja. Äktenskap och barn har jag inte varit med om, men resten kan jag ju ställa upp på att det har hänt, i olika omfattning.

Thomas:

Tack ska du ha Bosse, fint att ha med dig Bosse.

Bosse:

Tack själva och ha det gott.

Thomas:

Hej då.

Mathias:

Hej då.

Karolina:

Jag tänkte på en sak som Bosse sade, som vi inte sade inledningsvis, men vad utbyten kan bidra till. Det är ju faktiskt det här att få relationer och det är ju någonting väldigt positivt för en ung människa, att skapa relationer. Det tror jag just med de här olika mötena som det innebär, att det bidrar till det.

Mathias:

Jag tänkte det här du sade om att använda eller utgå ifrån globala målen för hållbar utveckling. Där pratar man om det här begreppet ”globalt medborgarskap”, att det är ett syfte, ett motto med hela agendan. Ja, men det här är väl verkligen att skapa en förståelse för varandra.

Thomas:

Mm, och jag tänker på det här med ömsesidigheten som är det viktigaste och hur får man fram ömsesidighet? Ja, genom ett av Mathias ledord – samarbete.

Där sätter vi punkt för dagens avsnitt och vi från Den globala skolan tackar för att ni ville lyssna. Lycka till med era framtida utbyten. Ni hittar våra resedilemman och mer material på vår hemsida, Mathias, vilken är den?

Mathias:

www.denglobalaskolan.se

Thomas:

Och mer om våra utbytesprogram hittar vi på?

Karolina:

www.utbyten.se

Thomas:

Kolla in där! Hej med er.

Mathias:

Hej då.

Karolina:

Hej då.