Lyssna

Avsnitt 10.

Klicka för att lyssna på avsnitt 10

Ska Sverige ge bistånd till andra länder? Är det okej att åka till Maldiverna över jul och nyår? Vad gör du om någon du känner uttrycker rasistiska åsikter? Det är några av frågorna som dyker upp i det här avsnittet av LHU-podden som handlar om etiska dilemman kopplade till de globala målen för hållbar utveckling.

Medverkar gör Sara Parkman, artist, Jessica Rundquist, gymnasielärare i Nyköping och skolambassadör för EU samt Malin Gemzell, biträdande rektor i Marks kommun. Thomas Nordell och Mathias Demetriades från Den globala skolan leder samtalet.

Thomas Nordell och Sara Parkman

Är du nyfiken på materialet som podden tar upp? Klicka på länken!

Globala etiska dilemman

[musik och sång]

Thomas:

Hej och välkomna till LHU-podden. En podd om olika perspektiv på lärande för hållbar utveckling. Ni hörde just Sara Parkman framföra låten Antropocen. Det, om något, har ju med hållbarhet att göra. Mer om det senare. Jag heter Thomas Nordell och med mig i studion har jag Mathias Demetriades.

Mathias:

Precis, kul att vara här. Vi jobbar ju båda för Den globala skolan på Universitets- och högskolerådet.

Thomas:

Är det kul att jobba där, Mathias?

Mathias:

Ja, men det är det. Det är framförallt meningsfullt att få möta lärare och utbilda dem i sådana här stora och viktiga, meningsfulla frågor som rör vår framtid.

Thomas:

I dag ska vi testa och tipsa om ett pedagogiskt material som finns på vår hemsida. Det heter globala etiska dilemman och består av 17 svåra problem att ta ställning till. Det kan handla om mikroplast i haven, vindkraft eller till exempel vargar.

Mathias:

Kan du inte läsa det, Thomas, nummer 15 va? Som rör biologisk mångfald?

Thomas:

Okej. Så här kan de vara formulerade, våra dilemman – ”En jakthund som tillhör en förälder i klassen har blivit dödad av en varg. Nu förs det en hetsig debatt om att alla vargar ska skjutas. Många i klassen är rädda och vågar inte längre vistas ute i skogen. Ni har lärt er i skolan att den biologiska mångfalden måste bevaras för att naturen ska fungera. Vad tycker du? Har du hört om något liknande? Finns det en hållbar lösning på dilemmat? Hur ser den ut?”

Mathias:

Varför är det just 17 dilemman då, Thomas?

Thomas:

Ja, det hör ihop med de globala målen och de är ju 17 stycken. Mathias, kan inte du förklara lite grann om det här med de globala målen och Agenda 2030, vad är det för någonting?

Mathias:

Det är kan man säga ett globalt mandat, en ambitiös agenda som syftar till, och det är stora ord det här men viktigt – att utrota fattigdom och hunger, förverkliga de mänskliga rättigheterna för alla, uppnå jämställdhet och egen makt för alla kvinnor och flickor samt säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser. Det här ska vi då lyckas med fram till 2030. Många av de här sakerna finns ju redan i våra styrdokument som lärare, men här får vi ytterligare argument och ytterligare ett ramverk att utgå ifrån. Just mål 4, det rör ju utbildning – god utbildning för alla. Hur kan vi då som lärare lyfta de här viktiga hållbarhetsfrågorna i klassrummet? Ja, men det är det vi ska tala om här i dag.

Thomas:

Mm, och vad passar bättre för att lyfta de här svåra frågorna än att testa våra 17 etiska dilemman.

Mathias:

Vi fick ju höra ett här, men jag tycker att vi kanske borde ringa en lärare. Jag tycker vi ringer Jessica Rundquist, lärare på Nyköpings gymnasium. Hon är väldigt erfaren, har jobbat länge. Hon är förstelärare med ansvar för internationella frågor, religions- och svensklärare dessutom. Men hon är också skolambassadör för EU. Det är faktiskt ett uppdrag som Universitets- och högskolerådet har och det finns ett gäng sådana lärare runt om i Sverige.

Thomas:

Jag ringer henne.

[telefonsignal]

Jessica:

Hej, det är Jessica Rundquist på Nyköpings gymnasium.

Thomas:

Hej Jessica! Det är Mathias och Thomas här som ringer från en podd-studio.

Mathias:

Hej.

Jessica: 

Hej.

Thomas:

Har du tid att vara med och testa våra etiska dilemman?

Jessica:

Jo, men det låter väl spännande, det har jag absolut.

Thomas:

För att göra det lite svårare så får du inte välja själv, utan jag kommer nu trycka på vårt lilla hjul som slumpar fram ett dilemma till dig. Så får vi se vad det blir.

Mathias:

Precis, det är 17 dilemman, vi får se vad det stannar på här. Vi drar i gång hjulet nu.

[fanfar]

Mathias:

Åh, det blev mål nummer 10 – minskad ojämlikhet.

Thomas:

Okej.

Jessica:

Ja.

Thomas:

Då läser jag upp den för dig, så får vi se vad du svarar. ”När du kollar igenom ditt flöde ser du att en kollega delat en artikel med ett rasistiskt budskap, och det är inte första gången det händer. Den delade länken innehåller grova osanningar om flyktingar.” Hur gör du då, Jessica?

Jessica:

Oj! Ja, det är ett sant dilemma, verkligen. Kollega som har delat en artikel … ja, jag tror att jag skulle faktiskt vända mig till någon eller några andra kollegor i första hand, som jag har förtroende för och som jag skulle prata lite om den här kollegan med och se om de har upptäckt samma saker eller om jag är på fel spår. Så att jag på något sätt får lite bredare förståelse för det jag har sett. Eftersom det här tydligen inte är första gången, så har vi väl kanske … är jag väl kanske något på spåren så att jag så småningom vänder mig till min skolledning för att prata om det här. Det är nog så jag skulle börja i alla fall. Innan jag pratar direkt med kollegan så skulle jag nog vilja nysta lite i bakgrunden.

Mathias: 

Det låter klokt, för det här går ju rakt emot skolans värdegrund så klart.

Jessica: 

Ja, absolut, ja.

Mathias: 

Hur skulle du följa upp sådant här? Låt säga att du skulle använda ett sådant här dilemma i klassrummet med dina elever, hur skulle du gå tillväga då?

Jessica:

Då skulle jag nog använda mig av precis samma dilemma. Jag tror att jag skulle ändra den här kollegan till en klasskamrat faktiskt.

Mathias:

Mm, smart.

Jessica: 

Sedan tycker jag det alltid är bra att ta på sig någon annans glasögon och vända lite på perspektivet, så att man får testa. Då är rolltagande någonting som jag förordar i större och mindre skala. I det här fallet så skulle jag nog låta någon kanske vara den här klasskamraten som har delat en artikel och jag skulle ha flera klasskamrater som har reagerat på det och kanske fått lite fler roller i det här dilemmat. Och bett dem att resonera kring hur man kan gå tillväga och hur skulle just du ha gjort i den här rollen? För jag tror att det ibland är bra att få kliva lite utanför sig själv för att få syn på andra och på sig själv också.

Mathias:

Helt klart. Det är effektivt för att kunna få förståelse. Stort tack Jessica att du tog dig tid till det här och du får springa vidare på skolan. Ska du undervisa något mer i dag?

Jessica:

Vi har studiedag i dag, så jag sitter i ett möte här tillsammans med svensklärarna.

Thomas: 

Trevligt, det är ju ett trevligt gäng.

Mathias:

Nu smörar du lite för svensklärare i Sverige.

Thomas:

Ja.

Jessica: 

Det är välkomnat, vi behöver det smöret. Tack så mycket.

Mathias: 

Ja.

Thomas:

Tack så mycket Jessica. Hej då.

Mathias:

Hej då.

Jessica: 

Ja, hej då.

Thomas:

Det är ju en ganska komplicerad fråga också rent juridiskt om man säger. För det är inget olagligt att sprida falska nyheter. Så att även som lärare får man egentligen sprida vilka falska nyheter som helst. Det är först när det går ut över jobbet som det blir en fråga som man kan göra något åt och agera.

Mathias: 

Ja, precis. Många av de här dilemmana som vi presenterar här i dag är ju komplexa och det finns inga rätta eller givna svar, utan man får resonera kring dem och få olika perspektiv. Men de är tacksamma att använda i undervisningen för att få syn på vilka de globala målen är och också de här svåra situationerna och kontroversiella frågorna.

[musik]

Mathias:

Tycker du inte, Thomas, att vi skulle ha ett skolledarperspektiv på det här materialet också?

Thomas:

Ja, vi har ju nästan bara testat det här på lärare. Så skolledare, vad svarar de på våra dilemman?

Mathias:

Precis. Vi har ju en tidigare kollega, Malin Gemzell, hon är ju biträdande rektor i dag i Marks kommun. Lång internationell erfarenhet inom Den globala skolan, men nu alltså biträdande rektor på Lyckeskolan nere i Västsverige. Hon bodde också nyligen i Bulgarien och undervisade på universitetet där i Sofia. Hon är ju lämplig att ringa, vi kollar om hon är tillgänglig.

[telefonsignal]

Malin:

Ja, hej det är Malin.

Thomas:

Hej Malin! Det var Thomas och Mathias här. Vi ringer från en studio och undrar om du vill vara med i vår podd?

Malin:

Det är klart jag vill.

Thomas:

Ja, det är klart du vill. Du har ju ändå jobbat för Den globala skolan. Men jag tror inte du har testat våra dilemman. Så vi tänker, vi slumpar så att det inte ska bli för lätt för dig. För jag vet ju att du är duktig på dilemman. Vi slumpar ett dilemma, så du får inte välja.

Malin:

Okej.

[fanfar]

Thomas:

Oj, mål 17 hamnar vi på.

Mathias:

Yes, mål 17.

Thomas:

Det är en av de svårare.

Malin: 

Ja, vad spännande.

Mathias:

Kan man ju tycka, men jag tror Malin klarar det här.

Thomas:

Jag läser upp det. ”På din skola, där du är rektor, där jobbar ni ju väldigt mycket med vart och till vad Sveriges bistånd går. En lärare tycker att det är fantastiskt att Sverige bidrar så mycket i kampen mot fattigdom och orättvisor. En annan lärare säger att det är meningslöst, eftersom en stor del av biståndet riskerar att hamna i fel händer på grund av korruption. En tredje tycker det är bättre att vi tar hand om våra egna problem i stället.” Nu står du där, Malin, som en skolledare och ska lösa det här. Hur tacklar du det här dilemmat?

Malin:

Ja, som skolledare så hade jag ju självklart litat på mina kloka lärare. Men det är en fråga som faktiskt alltid kommer upp när man diskuterar bistånd, att det finns olika tankar kring vad som är bra bistånd och om det behövs eller inte och så där. När jag själv jobbade som lärare så vet jag att jag blev förvånad första gången jag insåg att det är ganska mycket en generationsfråga också. Att vi som växt upp på 80-talet, på något sätt den självgoda tiden, visste om att vi var priviligierade och att Sverige var ett rikt och stort land i världen, så fick vi ju lära oss. Jag kommer så väl ihåg att någon gång i början av 2000-talet hade jag en klass elever och vi skulle prata just om bistånd. Vi gjorde någon liten övning i början, och då var det flera, om inte alla elever, som var lite osäkra på om Sverige var ett rikt land eller inte. Det tyckte jag var … för den generationen har vuxit upp på 90-talet. Det är klart om man var lite osäker på det så är det ganska svårt att prata om varför man ska bidra till andra länder, om man inte vet om vi globalt sett är rika eller fattiga. Så det tyckte jag var en spännande insikt, att det är inte helt självklart att den kunskapen finns hos alla. Speciellt inte de barn som är uppvuxna under kristider och så. Man får börja där och sätta sig själv i något slags perspektiv till andra länder.

Thomas:

Det är ju en bra start, för man kan ju tänka att många elever tänker att vi lever i ett väldigt dåligt land, där det bara är skjutningar, ingen har råd att tanka, bensinen är jättedyr.

Mathias:

Elen.

Malin:

Ja, och nedskärningar. Samtidigt som vi är mer globala och egentligen har många elever från olika delar av världen, många elever som har sett olika delar av världen, så är det fortfarande det här att man har lite svårt att sätta sig i jämförelse med andra. Man måste börja att förstå den delen tänker jag. För att kunna argumentera för att vi ska ha bistånd överhuvudtaget. Att det är något vi har råd med.

Mathias:

Arbetar ni mycket med att eleverna på din skola får kunskap om länder i andra delar av världen som har andra livsvillkor, hur ser det ut hos er?

Malin:

Inte så mycket som jag hade önskat. Nu är jag på en högstadieskola. När jag jobbade på gymnasiet gjorde vi det mer tycker jag. Men på den här högstadieskolan så … jo, en del gör vi det så klart, alltså man har ju …

Mathias:

I undervisningen, ja?

Malin:

Ja, i undervisningen. Vi försöker få in internationellt perspektiv i alla ämnen. Men praktiskt så kan man nog tänka sig att vi skulle behöva … vi ligger lite på landet, vi har en ganska … inte homogen, men det är nog inte riktigt … eller ja, vi har i och för sig elever från alla håll och kanter. Men det kan finnas en liten övervikt på vanliga svenska familjer, som kanske också bor lite på landsbygd och så. Då kan det finnas vissa tankar kring vem är det som …

Mathias:

Skulle man behöva utmana?

Malin:

Ja.

Mathias:

Mål 17 ska vi ju säga, vi kanske inte nämnde det, det handlar just om det här med globalt partnerskap. Mottot för hela agendan brukar man prata om som global citizenship – alltså globalt medborgarskap. Det ligger ju nära läroplanen också, som pratar om det här med …

Malin:

Oh, ja.

Mathias:

… internationell solidaritet och så där.

Malin:

Ja. Men en sak som jag egentligen tycker man kanske … nu pratar vi om ungdomar här, men även bland vuxna, för frågan var ju lite vänd till mig som rektor då, att bland vuxna finns det en naiv föreställning ibland om hur andra länder fungerar och vad som faktiskt kostar. Man kan bli sur om biståndet har gått till löner, men det är klart att människor måste ha lön överallt. Alltså det kostar att anställa folk och det måste det få göra. Om inte varenda krona av biståndet går direkt till mat eller skolböcker, så kan folk kritisera det. Men det är väl klart att det måste finnas människor som arbetar och schyssta arbetsförhållanden även i andra länder.

Thomas:

Tror ni att ni blir överens när ni pratar om sådana här frågor?

Malin:

Nej, överens är väl kanske inte målet, men mer nyanserade kanske. Om man nu är så tvär som i det här dilemmat. De flesta lärare är kloka och förstår att det inte är svart eller vitt och så där. Jag tycker att man ska lyfta alla de här frågorna även i sin undervisning, eftersom de här olika åsikterna finns. Men det är viktigt att man nyanserar och visar att inte allt kanske är sant, samtidigt.

Thomas:

Tack ska du ha, Malin, för att du tog dig tid att svara på det här svåra dilemmat.

Mathias:

Verkligen. På återseende, Malin.

Thomas:

Vi hörs.

Malin:

Ja, tack för att jag fick vara med. Vi hörs.

Mathias: 

Det gör vi, hej då.

Thomas:

Hej då.

Malin:

Hej då.

[musik]

Thomas:

Nu har vi med oss Sara Parkman i studion, äntligen. Vi fick ju höra din låt, Antropocen, här alldeles först.

Sara:

Mm.

Thomas:

Sara, du är ju aktuell med senaste skivan Vesper – otroligt bra skulle jag säga.

Sara:

Tack så mycket.

Thomas:

Har ni inte lyssnat på den, så gör det. Kul att du är här Sara. Ska vi börja med den låten, Antropocen, vad …?

Sara:

Vad det betyder?

Thomas:

Varför heter den så? För det är ett ord som vi brukar slänga oss med.

Sara:

Ja, den korrekta, etymologiska förklaringen är väl grekiskans ord för ”människan” och ”tid” – så ”människans tid”. Men det började med att jag har en vän som heter Jonas Gren som är poet, som för några år sedan … vi driver ett konstcenter tillsammans i Bergslagen som heter Ställbergs gruva. Han skulle släppa sin bok och en halvtimme innan säger han ”Men kan inte du spela någonting innan vi ska släppa boken?” Boken hette då Antropocen, och han skriver väldigt mycket om just miljö, natur och människans relation till den. Då tror jag att jag improviserade fram den här melodin. Sedan låg den i träda i mitt huvud i några år, och så fortsatte jag att skriva klart den några år senare. Då var det som att … oftast när jag skriver musik så får det som ett arbetsnamn eller ”Ja, just det, det var ju den jag gjorde till Jonas release, Antropocen." Sedan fick den en text som på något sätt, på sitt vis var också tematiken kring det och då fick namnet vara kvar. Så det är inte en politisk tanke från början, utan en praktikalitet som sedan blev ett konstnärligt val.

Thomas:

Bra val tycker jag.

Mathias:

Verkligen.

Sara:

Tack.

Thomas:

Du är ju musiker, som sagt. Du spelar inte bara själv, du har spelat ihop med Silvana Imam, Bob Hund har du sjungit på en låt med. Du samarbetar också med David Väyrynen, poeten från Malmberget, tonsatt en av hans dikter. Jag förstår att du är engagerad i hållbarhetsfrågor, hur kommer det sig?

Sara:

Jag använder nog sällan begreppet ”hållbarhet” själv, för att det har nog kommit relativt naturligt tänker jag. Jag är född -89, så jag växte upp i en tid där miljötänkandet på något sätt kom tillbaka. Jag minns när Al Gores film kom, då gick jag i högstadiet. Grön ungdom i Härnösand visade den och jag gick dit, och sedan gick jag med i Grön ungdom.

Mathias:

En obekväm sanning – The Inconvenient Truth.

Sara: 

Ja, precis. Och att det på något sätt gått från att ha varit ett särintresse till en allmän medvetenhet kring det. Jag är ju inte samma generation som Greta-generationen, utan är väl en "milleniell". Men det har följt med min generation väldigt mycket och det har varit, under de här 10-15 åren, ganska tydligt vad vi gör och vad som händer och vad som sker när det inte längre blir lika kalla vintrar. Då kommer man också tillbaka på något sätt till det här med hållbarhet, som handlar både om den gemensamma hållbarheten, den världsliga hållbarheten, den materiella hållbarheten. Men jag tänker att det handlar lika mycket om också hur vi mår som människor och att det finns en inre och yttre hållbarhet. Även om då, som jag började med att säga, att jag kanske själv sällan talar i de termerna, så tror jag att det handlar om att både i mitt liv och i mitt yrke så vill jag bidra och göra någonting som inte förstör, utan någonting som skapar. Jag vill inte vara destruktiv, utan hålla i något. Då blir hållbarhet en sådan viktig nyckel i det.

Thomas:

Tack Sara. Vill inte du också svara på ett av våra dilemman?

Mathias:

Det måste du ju.

Sara:

Ja.

Thomas:

Vi slumpar fram ett här.

Mathias:

Ja, vi har ett hjul här.

[fanfar]

Mathias: 

Vad stannade den på, vilket nummer?

Thomas:

Nummer 13. Är du beredd?

Sara:

Ja.

Mathias:

Det är att bekämpa klimatförändringar.

Thomas:

Okej, så här är den. ”Du sitter på ett café när två av dina vänner, det kanske är musiker, berättar att de ska åka till Maldiverna över jul och nyår. De ska på all inclusive.” Då vill jag veta nu, vad tänker du och vad säger du?

Sara:

Ja, det här är rätt aktuellt. Jag har varit stenhård med att inte flyga och vi har till och med inom min ekonomiska förening haft en straffskatt om man inom jobbet flyger. Man har varit tvungen att betala 500 kronor till ett välgörande ändamål om man måste flyga. Sedan har jag nog på sistone …

Thomas:

Skulle du säga något?

Sara:

Nej, jag skulle säga … eller så här, jag tror att det beror på vilka det skulle vara. Om det är någon som flyger jämt och ständig och ser det som en rättighet och bara ”Det är så underbart, vi var i förra veckan och …”, alltså som gör det hela tiden. Då skulle jag nog inte säga så mycket. Men jag skulle tänka ”Fan, vad platt och lite naivt och dumt”. Men är det någon som inte har gjort det på flera år, så skulle jag nog tänka ”Ja, gör det”. För att konsumentmakt är viktigt, men den stora makten ligger i makthavarna som sitter inne på det politiska och kapitalets makt. Ibland så tror jag att vi späker oss själva för hårt.

Thomas:

Ja, bra svarat. Nu tycker jag, nu byter jag ut den här lyxprodukten, Maldivernaresan, mot en annan lyxprodukt. ”Du sitter på ett café och två av dina vänner berättar att de har beställt varsin minkpäls. Det går åt 200 små minkar för att sy de här och de är varma, sköna, snygga.” Vad tänker du och vad säger du då?

Sara:

Men jag försöker se, har jag någon vän som överhuvudtaget skulle göra en sådan sak?

Thomas:

Du får tänka dig det.

Sara:

Ja.

Mathias:

Ser du någon framför dig?

Sara:

Nej, det är ganska svårt att se någon framför sig.

Thomas:

Nej, du behöver inte, det är ytligt bekanta. Skulle du säga något då?

Sara:

Jag skulle tänka att de här personerna är kokko. Jag förstår ju att det är väldigt varmt med päls, men den typen av produkt är väldigt enkelt att hitta second hand. Så jag skulle … det är många frågor som kommer – vilket enormt kapital, varför måste du just visa att du är rik på det här viset, varför måste du skylta?

Thomas:

Skulle det vara okej med en second hand minkpäls?

Sara:

Ja, men det tycker jag. Det har jag inget … jag tycker att återbruk är bra och päls är väl jättebra material. Om det finns så finns det. Sedan kan man ifrågasätta om man då blir en förebild för dålig konsumtion, men …

Thomas:

Jag tänker om du uppträder i minkpäls?

Sara:

Ja, nej, men det skulle jag inte göra.

Mathias:

Det skulle vara minuspoäng.

Sara: 

Men det kluriga är att vad man väljer att säga eller inte säga. Är man den som vill skapa dålig stämning? Det är också i situationen och vem det är, och där ”Ligger ansvaret på individen eller samhället?”

Thomas:

I vilket av fallen är det troligare att du säger något?

Sara:

Resan eller minkpälsen?

Thomas:

Ja.

Mathias:

Ja, de är svåra de här.

Sara:

Om jag ska vara ärlig så kanske jag inte skulle säga något vid något av tillfällena. Utan jag skulle nog sitta och ställa en massa frågor, för att förstå varför.

Thomas:

Just det, kritiska frågor?

Sara:

Ja, men så här ”Ja, vad intressant med en minkpäls. Det känns ju lite gammaldags, varför …?”

Mathias:

Ja, de skulle förstå ändå att du hade lite kritiskt …

Sara:

Jag tror det. I stället för att bara ”Är du sjuk i huvudet, hur mycket pengar har du? Varför måste du skylta med en sådan här märklig konsumtionsvara för att visa att du är rik”, så skulle jag mer fråga …

Mathias: 

Inte så konfrontativ, utan mer trevligt undra?

Sara:

Ja, jag tror det. För att jag också blir verkligen nyfiken, ”Men vad har du betalat för den här? Vad innebär det? Varför? Men är inte det där en produkt som …?” Om det hade varit som jag målade upp scenariot att någon som reser väldigt mycket så är det så här ”Men var inte ni och reste där och då?” och mer fråga.

Thomas:

Vi brukar ha de här exemplen för att människan är ju väldigt benägen att ändra sitt beteende om statusen försvinner från en produkt. Minkpälsen som kanske var min mormors generations lyxprodukt, det var det de kanske drömde om att köpa och då gjorde de det. I dag så är ju Maldivernaresan fortfarande väldigt mycket status och därför gör folk det. Skulle det ändras att den blir framtidens minkpäls, så kanske man inte vill göra det.

Sara:

Vi var ju halvvägs på väg, tänker jag, när flygskam blev ett begrepp. Sedan var det som att pandemin kom och sedan vill alla unna sig.

Mathias:

Sedan var det ketchupeffekten, nu ska alla resa igen kanske.

Thomas:

Tack Sara.

Mathias:

Bra jobbat, det var inte lätt att svara på så där.

Sara:

Nej, man vill ju svara att man skulle säga till, men jag tror … jag försöker det där med samtalet som en utväg.

Thomas:

Det är därför vi har de där alternativen också, ”Vad säger du och vad tänker du?”, för att …

Mathias:

Det är återkommande på samtliga 17 dilemman som vi har tagit fram faktiskt.

[musik]

Thomas:

Vi ska avsluta podden med att Sara sjunger en låt. Vad har du valt för låt att sjunga?

Sara:

Jag tänkte att det fick bli a cappella, en bit som heter Jag ropar. Som handlar … ja, texten får väl tala för sig själv tänker jag.

Thomas:

Just det.

Mathias: 

Det ser vi fram emot.

Thomas:

Så Sara ska få avsluta podden med en låt. Tack i dag för att ni har lyssnat.

Mathias:

Stort tack.

Thomas:

Ni hittar alla våra dilemman och våra poddar på …?

Mathias:

www.denglobalaskolan.se

Thomas:

Vi ses där!

Mathias:

Det gör vi! Tack.

[sång och musik]